En resenär, vi kan kalla honom Bert, påpekade att P1 inte var inställt på radiokanalerna, som vanligt sa jag att jag skulle fixa det...tout de suite!!! Självklart glömde jag bort det efter tre klippta biljetter till. Som vanligt skyllde jag på dålig täckning i Smålands mörkaste skogar. Som vanligt hade jag glömt det. Tog lite kaffe, löste ett och annat korsord och återgick till biljettvisering...vagn 6 plats 21...Bert.
-Du...jag frågade nyss om....
-Ahhh...P1, ja just det. Det är nog något fel på vår anläggning, men jag ska kolla det en gång till...sorry.
Vi passerar Alvesta...Nässjö..Mjölby...
-Du...
-Ja, just det (i mitt huvud:-Ja, fansjävlahelvete hur kan jag glömma hela tiden...)...eh..radion är ur funktion.
Eller hur.
Efter Linköping fungerade radion. Och P1.
Och det var då jag funderade på om jag själv kanske är som P1. En kanal som alla vet att den finns. Alla vet också att den är ganska bra (pretentiös, snygg, vacker) typ. Utan reklam. Alla vet, men ingen bryr sig utom Bert. Och Bert i mitt fall är en gubbe i 60-årsåldern på spraydate.se som undrar om jag inte är redo för lite mognare män. Som skickar ensamma mail som jag inte svarar på. Från Landskrona. Nej, Bert.
Och kanske är jag superbra, det är bara det att konduktören (den bra killen) har glömt mig. Det kan vara så enkelt.
Liten bortglömd kärlekskrank, hittas på Hittegods, spår 10, cst..
Musikalisk kuliss: Linnea Henriksson – Väldigt kär/Obegripligt ensam
