Hoppsan

Skickade ett sms när jag var full. Kl missinassen. Nu har jag snart gjort allt som jag sa att jag inte skulle göra.




Jag är en idiot.

After Work (i singularis)

Kommer hem. Drar på mig dom skönaste jeansen helt utan passform, öppnar en Bordeaux, skär upp lite ost och lutar mig tillbaka i soffan med Hittekatt på magen. Livet är bra...eller?

Såhär är det: Jag är singel, har en katt, bor i en 2-rummare, fyller 37 år om en dryg vecka. Det är ett problem i vår kultur. Något man kan driva med, något man kan skämta om. 
"-Tiden tickar..., höhö"
"-Om du skulle dö idag kommer din katt bli full, efter att ha ätit på dig i flera dagar. Han får säkert KOL oxå..., höhöhö."
"-Du kan väl jobba extra, du som inte varken har barn eller kille. Du som bara glassar runt där i Båstad,  och dricker champagne...höhöhö, eller vad ni nu gör där i överklassghettot, hö...hö"

Det drivs med mig om stressade äggstockar (hur mycket jag än hävdar att jag inte vill ha barn) och min knasiga Hittekatt-relation som substitut för riktig kärlek. Och jag får alltid tips om hur jag ska hitta någon att dela livet med. Älska dig själv så kommer kärleken direkt. Men du måste älska dig själv först. Häpp!!

Men det är inte det som är problemet. Jag har inga som helst svårigheter att leva med mig själv. När jag är själv asså. I ett förhållande däremot, då är det inte lika lätt. Det är fan aldrig en lugn stund i en relation. Vad jag kan komma ihåg, det var ju ett tag sen sist.

I ett förhållande testas ens personlighet hela tiden mot någon annans. Och min personlighet håller liksom aldrig. Alltid något fel (konstigt nog aldrig något fel på honom). Då ska det åtgärdas, bristerna i min personlighet, det försöker jag alltid för jag är jag. Och jag är kvinna. Och det är alltid jag och mina fel som är uppe på dagordningen. Det är alltid något knas. Så var det det då 1998. Och relationer är konstanta mot tid. Klart det är så i alla relationer, annars skulle inte dom stadgade tycka det var så kul med en stressad (fan, fatta jag jag har ingen barnönskan) äggstock och en 37-åring som pussar sin katt godnatt via telefon.

Och det blir en obehaglig ton vid frukosten. Som man tänker lösa när man kommer hem. Fast innerst inne tänker man nog lägga sig platt....för jag orkar inte bråka. Hela dagen analyserar man vad som gick fel klockan sju i morse. Och huvudet-som skulle användas till något viktigt-är upptaget med knas. Och man kollar sin telefon hela dagen, fullt medveten om att det suger all energi och livsglädje ur en. 

Det är detta jag säger till min kollega CoCo att jag vill tillbaka till. Och hon hejar på mig, för hon tillhör dom där få som är nyförälskad efter 17 år tillsammans med sin man. Lyckelig, på skånska. Soulmate på engelska.
-Tre dejter. Tre. TRE, säger jag
-Känner du dig singel?, frågar hon.
-Ja. Självklart är jag singel. Jag är ingen drömmare, stalker, vi har inte kommit så långt, vi vet inte ens när vi ska ses nästa gång. Hallå...3!
-Du lyssnar ju inte på orden jag säger...känner du dig som singel?
-..eh, vad menar du?
-Har du, eller har du haft viljan att ligga med någon annan sen ni träffades?
-Näää....aha, jag fattar vad du menar.
-Känner du dig fri och ledig och att det är du (och Hittekatt) mot världen?
-...tja jo ibland. Men för det mesta, nej...
-Har du, mot din vilja men med nyfikenhetens tvång, gått in på hemnet.se och kollat lägenheter i Stockholm?
-Hahaha, ja....det har jag, haha
-Då är du hans. Se nu till att han blir din också. För singel....det är du fan inte längre sweetie. Du är i gråzonen.
-Men han är en bra vän. Med fördelar... :)
-Bullshit!


Musikalisk kuliss: Bob Dylan – Worried Blues

Svänger runt. Tar höger.

Kanske är jag ute och felkör. Snekör.
Kanske är jag helt fel på det?
Kanske han bara gillar när jag suger av honom.
Kanske är jag där igen?
Kanske tog jag höger, för att följa en idiotisk magkänsla?
Kanske skulle kört rakt fram. Med skygglappar.

Kanske. Eller?

Kanske är jag på helt rätt väg. En kurvig sådan.
Kanske han gillar min mun även när det kommer ord ur den?
Kanske är jag på obeträdd mark.
Kanske magen har en poäng.
Kanske är han bara trött. Och tröttast.
Kanske har han rätt när han säger så.

Kanske.

Men han svarar ju så kort.
Men visst förstår jag att han är trött.
Men jag är ju en påträngande brudjävel.
Men det är ju för att jag vill vara där. Där han är.

Och när jag nästan är där han är, är han ändå inte där.
Och jag är kåt.
Och andra tänder inte mig, just nu.
Och jag känner mig...som en ljummen folköl. Pissig.
Och känslan av att kört fel. Fyllestyrt.

Ska inte vara såhär.
Ska inte tråna och feltänka.
Ska bara vara cool och oberörd. Avstängd.
Ska sluta tro att jag är värd honom. Är jag inte.
Ska bara äta mina balanserande kemikalier.
Ska bara fokusera.
Ska inte fantisera.
Ska bara svepa ett par glas.
Ska bara somna in i en drömlös sömn.
Ska bara vara grå. Ostimulerad. Enklast så.

Musikalisk kuliss: Big Mama Thornton – I Feel the Way I Feel

Torparbrud

Klockan är halv elva och jag säger godmorgon. Jag älskar att sova ut. Borde göra fint i mitt hem, det tänker jag inte göra. Tänker göra fint i torpet. Lugnet. Kanske hittar en kantarell eller två? Inte för att jag äter dom, men folk verkar bli så glada när jag ger bort dom. Tar med Tokige Nelson. Rensar tankar och flyr problem och nedvärderande självkänsla.

Musikalisk kuliss: Canned Heat – Going Up The Country

...men andas, kvinna.

På utsidan, sval och lugn. Vad kan gå fel? Mitt kaffebesök märker ingenting.
I mitt huvud snurrar en dynamo med 1000 varv per minut. Uppror. Allt kan gå fel.

Fan.

Äh...va fan.

Jag är ju bara som folk är mest.
Nu tar vi en tidig kväll, grönt te och en sallad, sa jag. Då.
Hej hallondaiquiri med en touch av svartpeppar, säger jag. Nu.

Och det finns mycket större problem än en mans kärlek, eller icke-kärlek, att fundera på, om man nu tvunget vill fundera på problem. I natt drömmer jag om att alla tigrar överlever oss grymma människor, och att jag någon gång nästa vecka, eller så, får trycka mina läppar mot hans.

Är vi överens om det?

Musikalisk kuliss: The Everly Brothers – All I Have To Do Is Dream 

Crazy girl.

Ja, jag håller på att bli tokig. Men jag har ju redan piller mot det. Så vad blir nästa steg?

Äh, sätter på lite mer kaffe.

Dag-tv och osäkerhet.

Ligger i sängen och dricker kaffe. Katt bredvid, Moulin Rouge på tv. Känner mig inte riktigt färdig med min semester. Men nu blir det sista helgen, inget att lägga negativ energi på,  bara att acceptera.
Fördelen med att börja jobba blir väl att jag inte kan fundera så mycket. Över mig, över han, vad vill jag? Vad gör han? Tänker han på mig...lite innan han somnar kanske? Eller är jag fel på det? Är jag bara en fling? Var det lite mycket vin, där senast? Pratade jag för mycket, och för snabbt igen? Fan, han gör mig så nervös.

Träffade Stora E i storstan. Velvet Underground-tribute. Grym konsert. Rösterna...stämningen....
Och han tycker ju om mig. Stora E asså. Han säger att det kommer bli bra, att jag blir lycklig, ett tag iaf, med den här snubben. Att vi båda styrs av Merkurius. Att han aldrig sett sån glöd i mina ögon när jag pratar om någon. Om honom med glittrande ögon. Att jag, om någon, förtjänar lite kärlek.  Han säger sånt. Och jag vill tro på orden. Han ger mig en stor, varm kram. En puss i pannan och jag känner mig som vanligt stark och trygg. Mindre nervös.

Sätter på lite mer kaffe. Stoppar impulsen att skicka ett sms. Tänker att det är alltid jag som skickar meddelande först. Känns som det kan uppfattas desperat, som en påflugen brudjävel....eller så är han bara man. Dom tänker inte på sånt kanske. Dom tänker inte som vi brudar.

Vad händer?

Vill till stora stan igen. Vill. Åh kära mig vad jag vill. Vill känna hans tunga, vill leka med hans hud. Vill diskutera särskrivning och titta i hans ögon. Vill, vill, vill, mmmm (skrattar).

Förstå mig rätt, självklart tar jag det som det kommer, tar det (typ) lugnt och det har inte pratats om någon som helst gemensam framtidsväg. Men...i mitt huvud...vill. Han påverkar mig på så många plan. Han attraherar mig så som jag inte kan komma ihåg att jag attraherats förut. Tillåme Messi-trånet bleknar. Men det var ju mest obesvarat, jobbigt och....tja. Såhär retrospektivt väldigt mycket slösad energi. I motsats till nu där hans kuk ger mig energi. Hans ord ger mig energi. Och när han ler....ahh.

Han har lite tandsten, precis som jag.
Han dricker öl, precis som jag.
Han glittrar, precis som jag.

Och i morse spelades det lite gitarr för mig. Och jag var sådär naken, pirrig och lycklig. Tror aldrig någon spelat gitarr för bara mig. Bara lilla mig.

Håll i tummen, jag kommer köra!


Musikalisk kuliss: Little Charlie & The Nightcats – You Got Your Hooks In Me

Stukad.

Jag borde lära mig när nog är nog. Det kommer jag aldrig göra. Stukade foten och stukade självkänslan. Tappade bort både handduk och skor. Jag skäms, över mig själv och över min karaktär. Och i morgon åker jag till stan, den stora, för att möta han som inte har sett hur stukad jag kan vara. Ännu.

Jag är nervös. Eller pirrig i kroppen. Jag kan inte riktigt skilja på känslan. Mina händer skakar, men kör med mantrat: "Det kommer gå bra, det kommer vara fantastiskt trevligt." Punkt.

"....det är det jag stör mig på hos dig..."

Det är så oförklarligt, samtidigt som jag är bra på ord, men detta kan jag inte sätta ord på. Jag söker och söker i ordbanken, men känslan är övermäktig orden. Chatt på facebook liksom....men han stavar alla orden rätt, det är viktigt. Han vill kännas på. Det är också viktigt. Och jag vill känna på honom, det är nästan ännu viktigare, längtar efter hans kontakt...ordkontakt, hudkontakt, ögonkontakt, läppkontakt och snoppkontakt.

När det gäller honom är jag fullständigt kontaktbar.

Kattvik kontaktade mig via sms ikväll...jag bjöd honom på lite vin, vi flyttade ut på balkongen så inte Hitte skulle döda honom....och självklart ville Kattvik, denna underbara Jared-kopia som jag inte ens förtjänar, ha snoppkontakt. Och helt plötsligt tänkte jag på honom som vi inte döpt ännu, och jag sa:
"-Ett par glas vin till du vackra, det är allt du får i kväll..."
"-Menar du allvar?"
"-Som jag sa innan du kom hit, inge sex, bara bra musik och vin, min vän..."
"-Jamen...jag fattade inte...eller ville kanske inte fatta...."
"-Men du fattar nu, eller?"
"-Självklart fattar jag....men jag har aldrig sett dig.....såhär."
"-Såhär?"
"-Ja..dumkär..."
"-Nää...det är det få som har gjort...."
"-Menar du verkligen allvar....det har du ju aldrig gjort förut. Inte ligga....ens lite?"
"-Inte ens lite. Men jag gillar dig ändå..."
"Ja...men....."
"-Man saknar inte kossan..etc etc...."
"-Sant. Men jag kommer sakna dig."
"-Det är det många småsnoppar som kommer göra...."
"-En enda killes snopp asså?"
"-Japp, the real deal..."
"-Man får gratulera, bruden....gratulera."
"-Tack."
"-Bra vin btw...."
"-Jag vet.
"-....och bra musik...."
"-...jag håller vad jag lovar..."
"-Jag vet, det är det jag stör mig på hos dig."

Musikalisk kuliss: Neil Diamond – Girl You'll Be A Woman Soon