Ja

Han är väldigt bra.
Men samtidigt väldigt märklig. Och jag vet inte om det är på det där bra sättet.

Det minst märkliga är väl att han använder citron som deo. Det är mer naturligt så.

En ekologisk man

Jag träffade en man igår, och vi ska ses igen. I morgon. Lång mörk skönhet som jag inte vet hur det kan bli med. Men han är vacker, och snäll....kanske lite väl snäll om man nu kan vara det. Och klimatsmart.

En bra man helt enkelt. Men kan jag behålla mitt intresse? Jag vill ju att killar behandlar mig som skit, annars blir jag ju inte riktigt kär. Men denna mannen är för bra för att slänga bort, det känner jag på mig. Han måste återvinnas. Och han tycker jag är fin, det har han sagt hela dagen. Då känner jag mig lite finare också.

Att tyda drömmar är skit.

Klockan är tjugo i fem. På morgonen. Och jag är inte trött. Jag är sjuk. När ska jag acceptera det? Har försökt sova men så fort jag sluter ögonen drömmer jag. Konstiga, hemska drömmar.  Nyss vaknade jag av att jag åt avföring...inte på riktigt, men i drömmen. Innan dess blev jag tvingad att ligga med en ful hotellgäst på ett hotell jag inte kände igen, men jag vet att jag var där i jobb. I drömmen asså.  Han hade en jättestor kuk, fast den var blå.

Orkar inte sova mer. Orkar inte vara vaken.

Har hällt upp ett glas Bordeaux, hoppas det hjälper mig. Hoppas att skriva här hjälper mig. Allt för att fokusera på något annat än sömn och dröm just nu. Kanske ska titta på lite True Blood.

Att vara en seriefigur.

Tjock dum fet ful. Just nu.
I morgon kanske det är annorlunda.



Kanske.
Kanske inte.

Musikalisk kuliss: Adele – He Won’t Go

Är det säkert du vill Radera?

Twitter. Facebook. Blogg. Instagram. Jag kartlägger hela mitt liv på sociala medier, men ikväll lägger vi nätet åt sidan och grillar i goda vänners lag. Med sällskapsspel och hundar och funderingar över livet.

Lågvattenmärke

Jag har inga pengar kvar. Lite som hon flickan i Havanna. Men mina väggar åt upp mig, jag var tvungen att gå utanför min lägenhet och jag tänkte: -Herregud, nån kille kan väl bjuda mig på en hof på Pepes.

Jag slösade på mitt läppglans för ingenting. Ingen kom fram till mig, ingen ville prata, än mindre bjuda på en mellanöl. Så där stod jag med mitt isvatten och kände mig dum. Fem minuter innan stängning gick jag fram till en ytlig bekant och frågade om han ville bjuda på en öl. Det gjorde han. Men nej, aldrig mer. Då kan väggarna äta upp mig istället. Fy.......förnedring.

Och några hus härifrån verkar årets fest pågå, men det var ju ingen som ville bjuda in. Så nu är jag här. Ska öppna en Bordeaux och sätta på lite mer True Blood.

Måste banne mig flytta till en större stad. Banne mig.

How does it feel?

Min terapeut säger till mig att inte känna, utan tänka.

Men det är svårt. Ibland får jag en känsla som kommer över mig, och då är jag glad att ingen ser mig. Det brukar börja med en oro över något, en saknad av något. Det är då jag försöker yoga-andas. Ofta händer det när jag ska koncentrera mig på en bok eller en film eller något som triggar fantasin, en annan verklighet. Någonstans där mitt sinne hamnar i en fiktion som inte är min egen. Helt plötsligt har jag gjort en del saker som jag inte ens reflekterar över, börjat snurra mitt hår, klia på gamla ärr som jag själv är roten till. Helt plötsligt kliar det på hela kroppen, som myror med dunfötter. Inte ont, men något som inte ska vara där.

Det är då jag blir medveten om min oro, min galenskap. Helt plötsligt skriker jag rakt ut att "-Låt mig vara, kom inte hit, jag är inte galen....andas, andas, andas. FÅ INTE PANIK." Och jag slår på mig själv, sluta, sluta sluta. Det går över, men tårar kommer naturligtvis. Jag funkar inte.

De är nu min terapeut säger att jag inte ska känna att jag är galen, att jag ska tänka "-Nu tänker du att du är galen. Är du det? Tänker du att alla stirrar på dig? Gör dom det?" Klart jag inte är, klart dom inte gör, men känslan är där, hur mycket jag än försöker kliva ur mig själv och fungera.






Såg en väldigt klar stjärna falla. Önskade mig kärlek. För 586:e gången.      Typ.

Musikalisk kuliss: Bob Dylan – Don't Think Twice, It's All Right - 2010 mono version

Bom.

En liggande mast som antagligen är orsak till en massa skallskador.
Eller en miss.

Vi sågs. Precis som han sa.
Och sen såg jag honom gå hem med en tjej som inte var jag.
Och då såg han inte mig.
-Säkert, som jag sa.
Och jag kanske borde fokusera på Dante.
Eller?

Virrig och trött.
Trött och snurrig.
Det enda som är säkert är att jag är kuklös.
Och det är väl lika bra.
För tillfället.


Musikalisk kuliss: Pretenders – Brass In Pocket - 2009 Remastered

.......!

Min vän. Tack för att du finns.

Hissar segel.

Blickar.
Hångel. Smek. Puls.
Blir avklädd. Klär av.
Hud och hud och hud.
Brunbränd hud.

Lockar. Frestar.
Och svettiga lockar i pannan.
Svettiga, solblekta lockar.
Lite svettigt överallt faktiskt.
Det där pirret som sprider sig i kroppen.

Exploderar. Eller exploderar snart.
Ja, herrejävlar.
Och andra.
Tredje.
Mmmm....

Sömn med leende.
Lättväckt. Fan vad vacker han är.
Morgonstånd. Lekfullt vuxenspel tar fart igen.
-Har du sett mina kalsonger?
-Nej.
-Hmm, lämnar dom här så jag kan hämta dom senare.
Leende.

Idag en kram. En kyss på kinden.
-Hur är det?
-Sådär. Seglat dåligt.
-I OS gick britterna fort på kryssen i hård vind. Fyrasjuttio.
Han ler. En halv sekunds ögonglitter. Du är fin.
Han måste gå. En kyss på pannan.

-Vi ses snart, säger han
-Säkert, svarar jag

Och jag tänker att det kanske inte är så säkert.