Hemma var det så samba-tyst.

Orden som formar världen. Kommer de med trumvirvlar? Passar de att huggas i sten eller sy i stjälkstygn?

Knappast.

De låter såhär:
-Mäh, ta mina nycklar och åk hem till mig och starta grillen. Jag kommer när jag slutat, typ vid sju. Ja, just det, ta med nått bra fylle oxå....en Bordeaux eller en Barolo hade passat bra....eller kanske ett par, tre av varje...ses sen.

Orden är min systers och vi satt där, mitt på landet med bra mat, bra fylle och gott sällskap. Det är ord som de som förgyller vardagen, som kan få den tråkigaste vardag guldkantad.
Och diskussionerna är så bra att jag skrattar med hela mitt hjärta. Och skämten är så låga att jag skrattar med den andra delen av hela mitt hjärta.

"Jag ifrågasätter inte att vi lever i ett patriarkat. Men det finns feministiska dogmer jag vill ifrågasätta"

"-Ska det va kvitto till det?
-Det kvittar."

Det är de orden som formar världen. Högt och lågt, kärlek och distans. Älskar dom allihopa. Min fru och mina systrar, och orden som kommer ur deras munnar. De som formar världen.

Musikalisk kuliss:  Simone – Feeling Good

Säg inget....

....men jag gillar honom. Väldigt mycket. Han är precis som jag, fast tvärtom. Och när jag lägger mig i natt kommer han vara där, i min fantasi. När jag la mig igår var han där, i min verklighet. Hud å glittrande ögon. Fantastiska ögon. Heterokromiska ögon. Eller i alla fall partiell heterokromi. Kanske de vackraste jag sett. Kanske tycker jag så för att dom gillade att titta på mig. Mina ögon gillar honom.

Musikalisk kuliss: John Mayall & The Bluesbreakers – I Can Quit You Baby

Ehh...nä, jag tänker inte på honom.

-Du har Bus i ögonen.
-Närdå? Nu?
-Ja, när du tänker på honom...
-Jag tänker inte på honom.
-Gör du visst. Jag känner dig remember?
-...ok, jag vill lära känna honom.
-Du vill busa.
-Det med.

Shake it baby

Idag är jag nervöst lagd. Skakar i kroppen. Vill köra bil, men bara tanken får mig att sluta andas. Det är synd att jag är såhär. För jag vill ju inte hindras i min lust att göra saker egentligen. Men hjärnspöken och knas är mina ovänner, som har flyttat in i min kropp. Ingen Anticimex i världen kan köra ut dom. Tyvärr.

Kuliss: Baby Woodrose – Third Eye Surgery

v 28 Båstad

På gatan utanför, ett konstant bakgrundsljud....untz untz untz untz UNTZ UNTZ UNTZ UNTZ. "-Aaaammen, va fan, koooom igeeeeen!!!!" "-Bruuuuudar, vill ni efterfeeestaaa??"

Glaskross och kräks.
Urin och skrik.
Gråt och slagsmål.

Varenda
jävla
natt
i
två
veckor.

Och någon som hällt en liter youghurt över min bil. Och någon som däckat utanför porten, så dörren inte gick att öppna. Ja, det pågår tydligen en tennisturnering också...

I min lägenhet, ett glas rosé. Ett.
Tröttheten, oron och ett medvetande om att det går över. Kanske.
Får en kärleksfull tass.
Blundar och försöker slappna av.

Beethoven – Beethoven - Sonata Pathetique

.....och i bakrunden hörs untz untz, "-mäh guuuuu, det menar du inteeee. Asså han ääääär sååå snyyyygg....berättade jag om igår...."

Nä, det gjorde du inte. Inte hos mig. Du försvinner nu.
Korkade brud.

Reklamation

Jag har tagit hem en modetidning innehållandes massa reklam från jobbet. Jag har tittat på en porrfilm. Och när porrfilmen blev ytlig bläddrade jag i tidningen. Och det slog mig. Denna reklamen är ju tagen direkt från porrfilmens värld. Och jag kände mig lite lurad. För visst vet jag att sex säljer, men har aldrig tittat riktigt ordentligt på bilderna. För visst har jag strötittat på porr för att få tiden att gå ibland, men jag har aldrig riktigt tittat.

Sisley Reklam

Porr

Clinique reklam

Porr

American apparel reklam

Porr

Vad vill jag ha sagt med detta då? Jag vet inte riktigt, men känslan av att vara förbrukad, 37 år och i förnekelse.. Inte på riktigt längre. Att en kvinna ska vara 17 år.

Ung och rå.

Kan det vara så att tonårstjejen är den som inte skrämmer skiten ur männen, den som dom fortfarande får dominera? Kvinnan ses som ett hot, och istället för att åtrå en tänkande, intellektuell och mogen kvinna så söks barndom, recession, infantilisering, en yngre kopia som en flickväns lillasyster.

Ung och rå.

För det är ju så det ser ut, där i reklamen. Och vi kvinnor är i allra högsta grad delaktiga i detta.
Men visst verkar det som att samhället (kvinnor och män) som tilltalas av reklam, förutsätter att vuxna heterosexuella män (om vi nu förutsätter att porrens största konsumenter är just dessa) åtrår docklika oskulder och inte alls småplufsiga, starka, tänkande kvinnor som jag med lite mustasch, ärr och pigmetfläckar på ryggen.

Reklam verkar genom oss. Alla. De har sökt inspiration från en av våra mest problematiska industrier, rent strukturellt. De ger oss ytterligare ett lager av säljbarhet.

Ung och rå.

Och i grund och botten är det helt ok med mig, jag köper detta. Men insikten om att jag inte sett sambandet så klart och tydligt förut ger mig en bitter eftersmak. En smak av att jag har lurat mig själv. Har jag köpt reklamen, och tror att det där är ju jag, den där lolitan? Om jag bara använder Clinique?

Själv kommer jag på mig själv att fantisera om en äldre, lite småplufsig man, med en helt normal och skön kuk samtidigt som porrfilmens gigantiska kukar ångar på. Men jag ser dom inte längre, jag ser bara en man jag vill se igen. Och igen. På riktigt. Och i min fantasi ligger han med mig om och om igen, fastän fiffi är orakad och jag har en finne på hakan.

Ibland är det bra att stanna i fantasin.