För ingen. Och mig.

Pysslar små gubbar i päls att hänga i granen.
Viker stjärnor av gamla tapeter.
Limmar och fixar.
I timmar.

Fullständigt medveten om att ingen jävel kommer att se min fina kreativa sida i år heller.
Men jag tycker det blir fint. Och det är det som räknas.

Söder-sms

"Mmm...det var trevligt att se dig oxå" skriver han. Och jag vet inte vad jag ska svara. Det var ju trevligt att se honom, men....jag tror vi är på olika ställen för ofta. Både mentalt och fysiskt. Måste tänka, måste göra rätt denna gången. Känslan är bra....skulle jag vilja säga. Sanningen är väl att känslan är vriden, som en polkagrisdekoration. Så jag svarar inte. Ännu.



Men fan vad han är sexig.
Riktigt fin.



Musikalisk kuliss: Aretha Franklin – Do Right Woman - Do Right Man 

Skrik och skratt.

Nu är dom på väg hem, festfolket. Själv ligger jag kvar i min soffa, i bakgrunden Harrison Ford och Vittne till Mord. Känner mig som en loppa.

Dansa?

Jag borde svida om, ta en dusch, lägga riktigt svart sotig ögonskugga och blinga min kropp. Det gör jag inte. Hör musiken från klubben, men envisas med att somna om i soffan. Undrar om Dante står där med sitt leende i baren och utstrålar sex. Undrar om han någonsin tänker på mig. Tittar på snö som faller och undrar om jag är på samma väg igen. Om och om igen.

Undrar varför Söder inte hör av sig. Var jag inte tillräckligt fin? Igår när jag stod där i hans bar och log mitt allra sötaste leende. Var jag inte det? Va! Män tänker verkligen inte som vi. Eller är det bara något man säger. Kanske ska det vara Söder tänker verkligen inte som jag. Tänker han på mig?

Skickade ett sms till Kattvik. "Behöver sex. Verkligen" Tre ord som han genast besvarade. Ja, han vill ju ses iaf. Men är det verkligen sex jag behöver? Är det inte något annat jag behöver. Något Kattvik inte vill ge av sig själv. Något jag hade hoppats hitta i Söder, han som inte känner mig. Han som jag kunde få börja på nytt med. Men vi hade kanske olika idéer.