Kom igen!

Kommer få för lite sömn, men va fan. Det kan ju kanske vara värt det. Tusen tankar flyger, men nu vill jag trycka på paus. Play igen om sex timmar. Kör tösen, det är ju livet som väntar :)

Jag. Bowie. Och en flaska Barolo.

Omg. Jag säger bara oh my god. Vi har inte rört vid varandra, men nu sitter jag här, helt utpumpad, på moln, lyssnar på Bowie och tar ett glas Barolo till. Sms, detta 2000-talets påfund. Tappade både tid och fattning, hur kan man smsa i över fyra timmar? Han är fortfarande fin. Han är den jag vill ha. Just nu iallafall. Tills hagelskuren slår ner mig från molnen. Tänker inte på det nu. Känner mig lättare och tar vara på känslan. Det bittra tar vi i sinom tid.

Jag försöker komma på....kan han vara en Bowie? Är det ok för dig om jag kallar honom Bowie? Nä, han är nog Söder. Söder blir det. Jag funderar på det, funderar på dekadenta morgnar, funderar på hur det ska vara första gången vi rör vid varandra, funderar på om jag över huvud taget ska gå upp om ett par timmar. Funderar och njuter. Av Söder-sms och Bowie. Och Barolovin. Plötsligt kanske det händer.

Och det kan ju hända. Vill såhär i smygväg önska en mycket fin människa all lycka, och du, på lördag är det ingen annans dag. Bara din! Plötsligt händer det. Banne mig.

Musikalisk kuliss: David Bowie – Life On Mars? 

Bubbel

Jag har fått sms. "tänker på dig". Tre små ord och jag har blivit en såpbubbla som flyger runt. Jag tänker tramsa såhär tills bubblan spricker. Det gör den ju förr eller senare, det vet jag ju.

Laddar med lördagsmusik istället. Även om jag inte ska någonstans längre än till min soffa...Def Leppard – Pour Some Sugar On Me 

Som folk gör mest

Du vet, saker alla gör men ingen pratar någonsin om det. Petar näsan, går runt i riktigt fula hemmatofflor, pillar på sårskorpor eller topsar öronen och studerar efteråt det fula gula som fastnat.

Skulle ta en dusch, drog av mig jeansen och trosorna, och då...precis då fick jag ett vinsug. Vad göra? Häller upp ett glas vin, sätter mig i soffan, och nu sitter jag här. Iförd endast strumpor, tröja och en hårsnodd. Funderade på om jag skulle klä mig igen, men konstaterade att det behöver jag ju inte. För i kväll finns det verkligen ingen risk att någon kommer att besöka mig. Så jag ska nog fortsätta vina troslös framför datorn. Sådär som folk gör mest, när ingen ser ;)

Glad helg på dig!

With a touch of pink

Kollar min telefon igen. 02.14 och inget meddelande. Kollade klockan 19.38. Och 20.02. och 20.05 och 20.34 och....ja, du fattar. Vi backar lite i tiden...igår tittade jag på det vackraste leendet, en charm som tog mig iväg till fantasier om hud och kär lek. En lek som jag inte kan reglerna till. En lek som har rosa-kantat min dag. En plötslig och främmande kärlek, när man minst anar det.

-Du, glöm inte kvittot...

Jag tog kvittot, och sen dess har jag inte kunnat sluta le. 02.25....inget meddelande. Vad gör han med mig? Sanningen är det att vi inte ens har rört vid varandra. Han på den ena sidan baren, jag på den andra. Sex via telefon. Heta meddelanden. Och nu...tja, nu kommer kranket fram. Igen. Min logiska sida pratar i mitt huvud hela tiden. Säger saker som: är han intresserad hör han av sig. Han har säkert ett stort no-no någonstans, det brukar dom ha. Sluta tramsa, kärlek är för dom andra, inte för smått förfallna tanter. Han hör av sig, det var ju faktiskt han som gav sitt telefonnummer.

Tittar på kvittot med siffror igen. Som om det skulle hjälpa, slumpmässiga siffror som för mig betyder att kanske, kanske....Hopp om hud. Förväntan om lycka. Tittar på telefonen igen. Han slutar jobba om tio minuter, kanske då?

Tänker att det var väldigt, väldigt längesen jag hade ett nyförälskat pirr i kroppen, en nyfikenhet som får mig att skaka inombords. Jämför min känsla med Messi och konstaterar att det är stor skillnad på att vara besatt och.....ja vad jag nu är just nu.

Kollar telefonen. 03.04. Jag ska gå och lägga mig nu. Händer det händer det.

Musikalisk kuliss: Amanda Jenssen – Light And Easy 

Det rullar på, och lite skit under naglarna har ingen dött av.

Har lite skrivkramp....får leva med det.
Bör skaffa mig ett mål eller två, jag är farligt nära att bli en bitter vuxen. Äter sover jobbar och förfaller en aning för varje dygn som går. Och går runt och berättar för alla jag träffar att jag är trött.
Du förstår ju själv att det inte håller.

Folk omkring mig säger att det blir bättre snart. Snart har varat lite väl länge nu. När snart blir år ut och år in. Tja, det är väl faktiskt inget som talar för att det blir bättre, det är ju mer så man säger. Som -Hur mår du? -Bra, tack.

Lyssnar på 30 Seconds To Mars – From Yesterday  och kommer på mig själv med att jag faktiskt gillar musiken, jag som alltid trodde att jag gillade dom för att Jared Leto är så otroligt sexig, så utom denna värld vacker i mina ögon. Som tonårstrån, du vet.

Mitt huvuds CV.

(ett litet utdrag, helt utan tidslinje)

Fick boll i huvudet. Åkte ambulans. Inga stygn.
Fick trappa i huvudet. Åkte polisbil. Tre stygn.
Fick knytnäve i huvudet. Åkte taxi. En blåtira. Sju stygn. (på insidan av ögonlocket, imponerande doktorn)
Fick järnstaket i huvudet. Åkte ambulans. Nio stygn.

Fick Visby Stora Torg i huvudet. Åkte taxi. Inga framtänder. Inga stygn.
Fick vinflaska i huvudet. Åkte tåg. Två blåtiror. Inga stygn.
Fick kattmatskonservburk i huvudet. Körde själv. Två stygn.

Fick taxidörr i huvudet. Gick och la mig. En blåtira. Inga stygn.
Fick soptunna i huvudet. Åkte systers bil. Fyra stygn.
Fick surfbräda i huvudet. Åkte ambulans. Sex stygn.
Fick evakueringsstege i huvudet. Åkte ingenstans. En blåtira. Inga stygn.

Fick en till knytnäve i huvudet. Inget att prata om. Inga stygn.
Fick Köpenhamns Tivoli i huvudet. Gick till mojito-bar. Köpte dildo. Två blåtiror. Inga stygn.

Och jag som undrar varför jag är sjuk i huvudet. Svar som är framför näsan.

Fick vacker man på huvudet. Kan behöva någon som kan sy.
Musikalisk kuliss: The Soundtrack Of Our Lives – Embryonic RendezVous