Omg. Jag säger bara oh my god. Vi har inte rört vid varandra, men nu sitter jag här, helt utpumpad, på moln, lyssnar på Bowie och tar ett glas Barolo till. Sms, detta 2000-talets påfund. Tappade både tid och fattning, hur kan man smsa i över fyra timmar? Han är fortfarande fin. Han är den jag vill ha. Just nu iallafall. Tills hagelskuren slår ner mig från molnen. Tänker inte på det nu. Känner mig lättare och tar vara på känslan. Det bittra tar vi i sinom tid.
Jag försöker komma på....kan han vara en Bowie? Är det ok för dig om jag kallar honom Bowie? Nä, han är nog Söder. Söder blir det. Jag funderar på det, funderar på dekadenta morgnar, funderar på hur det ska vara första gången vi rör vid varandra, funderar på om jag över huvud taget ska gå upp om ett par timmar. Funderar och njuter. Av Söder-sms och Bowie. Och Barolovin. Plötsligt kanske det händer.
Och det kan ju hända. Vill såhär i smygväg önska en mycket fin människa all lycka, och du, på lördag är det ingen annans dag. Bara din! Plötsligt händer det. Banne mig.
Musikalisk kuliss: David Bowie – Life On Mars?
skip to main |
skip to sidebar
