Dont't you know there ain't no devil, there's just god when he's drunk

Det går bättre...och sämre...bra telefonmöte med den bästa i Nykroppa idag. Sämsta upplägg till Messi. SMS-tävlingen: Just Like A Woman-Messi 1-0.

365 dagar av olika färger: IV & V

Anledning till att gå och lägga sig tidig morgon.

Anledning till att gå upp tidig morgon.

Messi-möte i min säng.

Det gjorde ju inte saken enklare att han ringde och kom hit igår kväll. Helt plötsligt hände det. Men vad fan ska jag göra nu? Jag var ju på så god väg att bearbeta bort honom, och så kommer han hit och säger att jag är skön?

Växelfel i mitt huvud.

Musikalisk kuliss: Bruce Springsteen – The Rising

Messi-möte på tåg.

Fantasier om hur det kunde vara om bara....åh.

Vandringstankar igen, vad är vackert? Är han så vacker? Är all denna längtan så vacker? Och när ska jag sluta bli så påverkad i hans sällskap? Sådär darrande dum.

En blodtransfusion till behövande och att ge en njure är vackert, att åderlåta min själ och låta den bli sydd till en plastpåse där han slänger förnyelsens skräp är bara vansinne.

Totalt vansinne.

På 80-talet sa vi ibland så här:

"Synthpop liten snopp

Hårdrock jättestock"

Jag säger fortfarande så, speciellt efter att han den där Melody-killen inte ens orkar svara på ett snyggt, oskyldigt -Tackfördittbesök-mail.

Musikalisk kuliss:

Oj då.

Frugan till Hittekatt:

-Har du träffat några barn någongång? Du vet, sånna där små leksaksmäniskor...gilllar du dom?

-Eh..mjau, mnjej..

-Va? Isabelle, har det aldrig varit några barn i din lägenhet?

Tänka, tänka tänka....jag börjar skruva lite på mig. Herregud, jag har aldrig haft någon under 150cm lång i min lägenhet.

-Nä, det har nog inte varit några barn här inne, jag har ju bara bott här i sex år ju....En gång var det några barn i trappuppgången när min dörr var öppen, räknas det?

-Nej, det räknas inte.

-Ok, då har inte Hitte träffat några barn sen han flyttade hit iallafall.

-Vad skönt. Man kan säga att din lägenhet är obesudlad.

-Ja.

Så enkelt

Kan det vara så enkelt att jag liksom är den där bortglömda P1-kanalen? En skönt pretentiös kanal, utan reklam, som ingen lyssnar på?

En resenär, vi kan kalla honom Bert, påpekade att P1 inte var inställt på radiokanalerna, som vanligt sa jag att jag skulle fixa det...tout de suite!!! Självklart glömde jag bort det efter tre klippta biljetter till. Som vanligt skyllde jag på dålig täckning i Smålands mörkaste skogar. Som vanligt hade jag glömt det. Tog lite kaffe, löste ett och annat korsord och återgick till biljettvisering...vagn 6 plats 21...Bert.

-Du...jag frågade nyss om....

-Ahhh...P1, ja just det. Det är nog något fel på vår anläggning, men jag ska kolla det en gång till...sorry.

Vi passerar Alvesta...Nässjö..Mjölby...

-Du...

-Ja, just det (i mitt huvud:-Ja, fansjävlahelvete hur kan jag glömma hela tiden...)...eh..radion är ur funktion.

Eller hur.

Efter Linköping fungerade radion. Och P1.

Och det var då jag funderade på om jag själv kanske är som P1. En kanal som alla vet att den finns. Alla vet också att den är ganska bra (pretentiös, snygg, vacker) typ. Utan reklam. Alla vet, men ingen bryr sig utom Bert. Och Bert i mitt fall är en gubbe i 60-årsåldern på spraydate.se som undrar om jag inte är redo för lite mognare män. Som skickar ensamma mail som jag inte svarar på. Från Landskrona. Nej, Bert.

Och kanske är jag superbra, det är bara det att konduktören (den bra killen) har glömt mig. Det kan vara så enkelt.

Liten bortglömd kärlekskrank, hittas på Hittegods, spår 10, cst..

Musikalisk kuliss: Linnea Henriksson – Väldigt kär/Obegripligt ensam

Missa aldrig ett träningstillfälle (del 2)

...

-Jag hade inte alls tänkt simma idag, fortsatte I-or

och svängde åt andra hållet. Men om jag,

när jag väl kommit i, beslutar att öva en sakta cirkulerande rörelse

från höger till vänster så

är det min ensak.

...

...

Även dansk konst är konstig,

på det där bra sättet

*Glad Gubbe

Danskar och andra som passerar

Danskar är konstiga, men på det där bra sättet. På hotellet i Köpenhamn undrade jag försynt om det möjligen gick att få ett rökrum (rygevaerelse). Absolut gick det, portiern försvann en liten stund, kom tillbaka och gav mig ett askfat i handen. Då hade jag redan fått min rumsnyckel. Bra Danmark. Så enkelt Danmark

Funderar på var alla som åker tåg ska? Hem eller bort, till kul eller jobbigt. 800 personer om dagen träffar jag, och dom bara passerar, som dimma eller varningar om falskmail på Swedbank. Man liksom ser de, men lägger ingen som helst vikt vid det. Tänk om man skulle fråga någongång om en resenärs drömmar och mål, vad dom gör, är dom nöjda eller är dom lika labila som du och jag? Har dom heller ingen aning hur det blev såhär, som om man vet att något stort ska hända en, men det gör aldrig det?

Och kvar blev ynkligheten.

Man kanske skulle flytta till Danmark, är det där lyckan bor?

Musikalisk kuliss: Hardcore Superstar – Need No Company

Bonjour tristesse

"Den skall komma, denna stund, denna isande minut, då du i ditt väsens grund genomskådar allt till slut."

Jag är lam och orkar inte ens gå ur sängen för att äta. Det är 'tristesse grand mal' här. Och när jag äntligen beslutar mig för att göra något kul, då slår karma hårt tillbaka. Bjöd in lite folk till min lägenhet, både de jag känner och deras bekanta bekanta. Nu är jag bestulen på en massa småsaker...mina antideprissiva, ett vip-kort till Pepes, lite dyrt smink och det värsta av allt: min kamera. Och jag har inte hunnit lägga in mina bilder i datorn. Varför kan folk inte bara respektera mina saker? Ärligt? För honom har den knappt något värde, för mig...åhh, alla fantastiska bilder.

Livet är tråkigt. Men hur var det nu? Är det inte precis det här långtråkighetsapostlarna bräker om? Tillsammans med olyckskorparnas kra?

Och jag känner mig bara dum. naiv. blåögd. dum. dummare. bitter.

Bräk, bräk, bräk, kra, kra, kra....skyll dig själv du godtrogna flicka, bräk, kra.

Han är fin. Det är inte jag.

Alltså, det är ju lite som i den där filmen med han den där du vet som spelade i den där andra filmen. Fast...ändå inte.

Jag tror inte att jag får det jag ville så gärna att jag trodde att jag förtjänade. Igen. Men nuförtiden har jag ju piller mot det där. Och blues, det har jag alltid haft.

-...och du svarar cha cha cha cha

Dom får dig vart dom vill. Förlorarna.

Skyll dig själv ingenting händer här
Men det gör ingenting om dina händer är här
Skyll dig själv, för folk vill gärna lära känna dig
Men nej, för jag har inte sett nån som dig än...

avd. När någon annan tar orden ur din mun.

Musikalisk kuliss: Håkan Hellström – Vi Två, 17 År

Livet är rättvist.

Solen skiner, bubbel i glaset och en lång sirlig kö av Stockholm som lämnar. Nu saknas det ingenting....möjligtvis ett ligg.

Glad Gubbe

Snubblar lite. Vecka 28 Båstad.

Dom borde lära sig att skynda lite långsamt, dom där 'coola', dom där som är mittemellan. Dom som så gärna vill vara, men...det faller liksom. Dom borde verkligen ta ett steg tillbaka och se (och lära) Men dom är ju ändå OK, ingen sommar utan....vad ska vi kalla dom, Nitlotter?

Själv blev man kallad legend ikväll....jag ställer mig yttest tveksam till det, men det får väl funka. (Om inte annat talar det om hur gammal i gemet man är, på gott eller ont ;)) Blev bjuden på pool-party, sa att jag får o.s.a på det. Tant tar hellre ett ensamt glas vin på balkongen. Faktiskt.

Vill ju träffa mr Det Bästa Vaccinet igen, hur är man trogen någon man inte är tillsammans med? Ni har ju säkert varit där själva....man är intresserad, men vågar inte säga det.

"-Fick du ligga?"

"-Jag skulle fått...om jag inte hellre hade velat vara med en flyktig bekantskap....Då hade jag legat i en pool av champagne just nu, istället skålar jag med Hittekatt""

"-Du börjar uppföra dig konstigt!!"

"-Jag vet, det är serotinet som gör det.."

Musikalisk kuliss: Lisa Ekdahl – Om Jag Snubblat Efter Vägen

Sommar igen. Jaha.

Och tennis, urin och en sur granne kommer på köpet. Och jag sprang med huvudet före rakt in i den berömda väggen, utan hjälm, utan ironi.

Så nu är man på happy pills och det är bra det.

Har fått ligga i helgen oxå. Det är nästan ännu bättre. Eller det är bättre.

Han är vacker. Jag med.

Musikalisk kuliss: The Rolling Stones – Play With Fire - Mono Version

Jag har inte glömt er

Jag har bara inte kommit ikapp mig själv. Uppdateringar känns långrandiga och onödiga. Inte mycket nytt...jo, en ny dator och jag ska snart lära mig hur jag lägger upp bilder med den.

Vad kretsar i mitt huvud då? Att bra second hand-karlar är lika sällsynta som hönor med tänder är en bra sanning. Att jag fortfarande är så besatt av Messi att jag inte ens lyckas ligga när jag drar hem ett ragg från krogen. Att livet är lite enklare när man inte måste vara så jävla lycklig. Att jag älskar min fru :) Sådana enkla saker. I övrigt är det lite statiskt, vi åker på Norrköping och jag kräks på det, visst händer det mycket roliga grejjor på SJ, serviceledare etc. men den molande tröttheten är ett faktum. Att den liksom inte går över...det är väl det som är det jobbigaste. Som en Rocky-triologi.

Att inte få ligga, det är oxå jobbigt...AAAARGHH, längtar efter någon bra så jag går sönder. Att jag inte får göra några kul saker, spontana saker såsom krogrundor, båt-på-hav-rundor eller resa iväg till ett varmt land då jag inte får över några pengar vid löning. Att det liksom aldrig räcker till.

Att Hittekatt lever och har börjat äta, det är bra. Och att min fru är hemma från Indianerna, det är oxå bra. Annars är det ganska bittert. Återkommer efter att jag druckit upp mitt vin och det har blivit för kallt att sitta kvar här på balkongen, som f.ö är soul-gul i år. Till alla som har undrat sig gråhåriga över detta.

Kram

Musikalisk kuliss: Jedward-Lipstick...yes! Där satt den!

Vem är jag?

Frågan har ställts då jag har fått fördelen att bli bjuden på kurs i Ledarskap. Väldigt mycket har ställts på sin spets, då mycket har gått ut på att reda ut vem man själv är, hur jag beter mig och vilka signaler detta ger till min omgivning. Detta innebar att jag var tvungen att jobba med kolleger i grupp, en hel vecka. Jag är inte van vid att umgås med folk, detta är solklart. Andra saker är oxå solklara; jag är en ledartyp som vill vinna, som vill nå mitt mål. Detta visste vi innan. Andra solklarheter känns onödigt att ta upp här, ni har ju ändå börjat känna mig lite efter ett par år här. Oklarheter då? Nä, ja, kanske.. inte mer än att jag har svårt att svara på frågan vem är jag? Ganska stor oklarhet.

För att göra detta kort; jag är sjukt tacksam att jag fick möjlighet att gå den här kursen, den har gett mig mycket, jag har fått visa mycket av mitt fula jag. Och fulare kommer jag att bli. Men jag har mycket att fundera på just nu.

Musikalisk kuliss: Blondie~Sunday Girl

Hur funkar det?

Jag har ju bestämt mig för längesen att glömma Messi, han är ju inte intresserad av mig. Hur funkar det då att jag dagligen tänker på honom? Det är ju ett riktigt stört beteende.

(Idag skiner solen för första gången på riktigt i år. Hopp?)

Spiken i kistan

Det absolut sista man behöver en lördagkväll (söndagmorgon?) efter en flaska vin eller så är att Spotifyfan inte funkar. "Connection lost error code 101"
Mer jag skiter i? Jag har för fan köpt en ny dator för 20 000kr FUNKA DÅ!!! Fuck it!

Hmm..det finns säkert en Error code för mig oxå...ska vi säga 22? Moment 22. Fuck it, fuck it fuck it *väldigt arg gubbe*

(Ovanligt sublim och välformulerad idag tydligen..)

Status?

Mitt liv just nu? Rom och cola och cigaretter....frågor på det?

Min älskling.

Hittekatt har slutat äta och jag är jätteorolig. Ska offra en sjukdag på måndag så vi kommer till vetrinären. Min underbara älskade Kung Lill-Adolph Hittekatt Koriander måste bli bra snart.

Allt i svart

Ibland känns det som att all dålig Karma ska slå emot en på samma gång, jag undrar bara vad jag möjligen kan ha gjort för att få sån skit tillbaka? Jag är så arg, ledsen, apatisk, förbannad och besviken på en gång, men mest av allt är jag bara trött, trött, trött. Och, ja, det är mitt jobb som suger hela livet ur mig. Men jag har ju inte någon som helst energi att ta mig ur spiralen, att ta tag i saker och byta jobb, stad eller vad det nu är som behövs. Jag klarar ju inte ens av att gå att handla på ICA längre. Sist slutade med en gråtattack på parkeringen innan jag ens kommit in. Bara att starta och köra hem igen. Men jag kör ju en snygg bil i alla fall...men den måste tvättas.

Frågan är bara när ska jag hinna alla dessa måsten?

Och kallt är det, och mörkt är det. Och tjock är jag. Och jag orkar snart inte mer.

Och Mars månads schema är jävligare än någonsin. Jag har börjat läsa franska på onsdagar och frågade om det gick att lösa hos personalavdelningen, och jo, det gick ju. Men dom glömde att säga att jag skulle straffas med kl 04.00-passet varje onsdag. Och jag vet inte hur ni fungerar, men jag klarar inte av att läsa på kvälls-kurs när jag börjar så tidigt. Jag är inte människa när jag börjar så tidigt. Det är inte möjligt att genomföra. Och jag kommer bli ännu tröttare, innan jag troligtvis läggs in på någon form av psyk-akut i mitten av nästa månad.

Och allt är bara svart.

Och kallt.

Little Charlie & The Nightcats – Walkin' In The Shadow Of The Blues

365 dagar av olika färger: III

Idag:

Gör inget annat än jobbar.

Och gnäller om det.

Sorry.

Jag vill ju bara sjunga...

...men jag kan ju inte. På många plan. Men vad ska man göra när man inte ens begriper det underliga i att finnas till, för precis när man trodde man var säker så upphävs allt, och tycks nästan hänga i luften.

-Är det inte skrämmande att 8% av cheferna klassas som psykopater?
-Jag är mer nervös för att vi därmed har 92% i beslutsfattande ställning utan diagnos...

Sorry, jag är trött...uniformen gör mig trött och jag orkar inte ens skriva en rapport på vår chef.
Men om jag bara hade kunnat sjunga....musik ska ju som bekant byggas utav glädje och av glädje bygger vi musik...hade jag kanske hittat mer glädje om jag kunde ta en ton? Äh, va fan....Håkan Hellström är ju fortfarande en av våra största artister...och om det är skönsång tvistas det...men sång är det, ta mig fan.

Musikalisk kuliss: Håkan Hellström – Jag Hatar Att Jag Älskar Dig Och Jag Älskar Dig Så Mycket Att Jag Hatar Mig

365 dagar av olika färger: II

Idag:

Man hade ju önskat något sött på Valentine Day.

Det fick man inte.

Inte ens ett sketet litet sms från någon.

Man får reda sig själv,

helt enkelt.

Fan.

365 dagar av olika färger: I

Idag:

Man vänjer sig nog.

Kaffe-samtal

-Man skulle göra en doku-såpa och INTE filma deltagarna...förrens dom kommer ut och hoppas på fria drinkar..
-Va?
-Jo, men det hade ju varit urkul...i krog-kön t.ex....haha "-Varrå, känner du inte igen mig? -NEJ, gå nu härifrån! -Me..men...men det är ju jag! Hyreshus-Calle! Inlåst i 100 dagar...Du måååste ha sett mig... -Eh, nej, du får gå nu" Hahaha, det är då man ska man filma...
-Du är en elak jävel
-Jag vet :)

Little Charlie & The Nightcats – You Got Your Hooks In Me

2011-01-12 Blää...

"Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), ett stimuli som sätter igång mental verksamhet. I talspråk har ordet felaktigt kommit att betyda motivation eller kreativitet (särskilt sådan som direkt är påverkad av någonting).

Historiskt har ordet används av kristna för att beskriva en ingivelse från Gud. Den traditionella uppfattningen bland kristna är till exempel att Bibeln författats genom gudomlig inspiration (given av den helige ande).

Inom fysiologin menas inspiration inandning."

Japp...jo, snälla, låt mig andas in.

Jag hörde ryktas om en flicka..

...som hittade på dumma saker. Idag ställde hon en stor växt framför hennes redan två gånger spruckna spegel så hon definitivt slipper se sig själv.

Ibland kan ett nytt år börja på ett vidrigt vackert sätt i Paris. Det var typ det som hände denna flicka jag hörde ryktas om.

Musikalisk kuliss: Miss Li – Is this the end