På repeat.

Tillåter mig själv att ynka mig. Det gjorde dom redan "back then".

Musikalisk kuliss (på repeat): Smokey Robinson & The Miracles – Won't You Take Me Back och Smokey Robinson & The Miracles – Who's Lovin' You

Motorstopp.

Så, då var tystnaden bruten. Dondylan vill inte ses som lovers. Han vill vara polare. På det sa jag nej. Artighetsfraser är överflödiga. Och han gjorde det på fb-chatten. Inte ens ett telefonsamtal var jag värd.

Så nu står jag här på vägen med motorstopp, inväntar bärgning. Problemet är att det är upptaget när jag ringer. Får väl stå kvar här ett tag då.

Fan.

Musikalisk kuliss: Scott H. Biram – Still Drunk, Still Crazy, Still Blue

Lördag. Grått.

Känslan av Söndag. Känslan av energiförlust. Dagen efter den där hjärtansdagen, dagen som är tyst. Han är fortfarande tyst. Och jag vet vad det betyder. Jag vet. Men önskar annorlunda.

Tjocka magen hånar mig.
Dammet i hörnen hånar mig.
Förkylning och avsaknad av lust.

Frugan vill kolla på schlager. Det vill verkligen inte jag, men så kommer det antagligen bli. Det blir oftast som hon vill, annars går hon bara iväg. Jag önskar att jag också skulle kunna vara sådär svart/vit.

Istället är jag bara grå.

Penistänk.

Jag jobbar (normalt), äter (för mycket), sover (för lite), och dör en smula i min kreativitet. Och jag snyter mig. Det är en flod av slem som har öppnat sig och tar vägen ut ur näsan. Men det tänker jag förneka. Jag har inte tid att vara sjuk. Jag har inte råd att vara sjuk. Jag tänker rulla på som en maskin och döva alla prosits och snörvels. Jag har vår och värme som mål, och på vägen dit tänker jag inte vika av. Jag är beredd att trampa på pensionärer och barn för att själv överleva. (Däremot kan jag inte trampa på några djur).

Och när jag tillåter mig tänka på saker så tänker jag på penisar. Jag vill ha en egen. En specifik. Jag vill ligga.

Over and out.

Hur tyst är tyst?

Jag funderar igen och ställer frågan en gång till. Hur tyst är tyst? Som i ingenting? Som allt?

Jag och mina jävla fingrar på tangentbordet. "-Så vad tycker du? Ska vi ses igen?"
Sen blev det tyst. Och självklart förstår jag vad tystnaden säger, att hans läppar är på någon annans läppar, hans ögon glittrar i andra ögon. (Heterokromiska ögon). Kanske inte just nu, men snart. Min intuition brukar vara exeptionell. Han vet antagligen inte om det själv ännu. Men snart så...är han där, där jag är, fast inte hos mig. Jag och mina patenterade patetiska försök till kär lek som vill bli kärlek.

-Hej!
-Hej, men nej!

Hur tyst är en talande tystnad?