Hur tyst är tyst?

Jag funderar igen och ställer frågan en gång till. Hur tyst är tyst? Som i ingenting? Som allt?

Jag och mina jävla fingrar på tangentbordet. "-Så vad tycker du? Ska vi ses igen?"
Sen blev det tyst. Och självklart förstår jag vad tystnaden säger, att hans läppar är på någon annans läppar, hans ögon glittrar i andra ögon. (Heterokromiska ögon). Kanske inte just nu, men snart. Min intuition brukar vara exeptionell. Han vet antagligen inte om det själv ännu. Men snart så...är han där, där jag är, fast inte hos mig. Jag och mina patenterade patetiska försök till kär lek som vill bli kärlek.

-Hej!
-Hej, men nej!

Hur tyst är en talande tystnad?