söndag 28 februari 2010

Trapphusdoft

Klockan är 02.37 och någon med dörr i mitt trapphus lagar mat. Fyllekäk av doften att dömma. Jag blev hungrig. Mitt kylskåp rymmer bara dryck. Får nöja mig med ett glas påsvin till.

Fan

Och ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce

lördag 27 februari 2010

Har du försökt gå på Götgatan?

Det var en utmaning vill jag lova...och jag hade platta, fina (dyngsura, kalla) sneakers till skillnad från småtjejerna i klack. Jag kommer aldrig förstå småtjejerna, märklig grupp.

Is. Slask. Ras. Nu är det riktiga helvetet här. Vinter är bäst på landet, inte i stora staden iallafall. I staden trillar dom på arslet på Götgatan. Kul att se. Mindre kul att göra.

Carmen, filosofiprat med filur och många Nietzsche-citat. Rocks, 19-årig kille, hångel och långt från filosofin, men han nobbades. Kanske ska ringa? Nja...19 år och oemotståndlig. Sött. Skickar nog ett sms ändå, kan vara bra att ha till hands.
Etta på Sveavägen och 3,5or med 2/4 av Crashdïet. Och en tuff kille vid namn Bengtsson.




Så kan man också göra när man har betalt en kvart i timmen och traktamente i Stockholm.

Musikalisk kuliss: Pixies~Debaser

torsdag 25 februari 2010

ca 11.45 pm

Efter några intensiva dagar med en molande trötthet i bakgrunden, långa pass, Köpenhamn utan att se Köpenhamn, Göteborg utan att se Göteborg, timmar av väntan på basen, tågkaos och inställda tåg, borttappade bussar, en förvirring utan dess like, alla skyller på alla andra. Det är snöns, isens, SJs, Banverkets, regeringens fel. Efter dessa dagar då jag bara längtat hem till lugn och ro, att få kliva in i min lägenhet och få frid.

Efter dessa dagar när jag verkligen kom hem, då slog den mig hårt på käften, jag hann knappt packa ur väskan så fick jag smällen av...tomhet. Tystnad. Meningslöshet. De smög sig inte ens på.

Lagar lite mat utan att bry sig om vad det är eller hur det smakar, bara mättnaden kommer. Har glömt äta något annat än Pressbyrå-korv igen. Lever på kaffe å cigg. Igen. Och gör som jag alltid gör, tar till det invanda, säkra destruktiva mönstret.
Television utan att se eller engagera mig i vad det är, antagligen OS, i alla fall sport, zapp...zapp, zapp. Tar plats i min alldeles för stora obäddade säng, sänghyllan hyser en aluminium-inlindad riesling förpackad i en gräslig kartong med en gris tryckt på sidan. Tomhet. Kollar om telefonen verkligen funkar, jodå..den är bara tyst, inget annat. Dricker ur, vänder mig om och kramar kudden, men inser min patetiska handling och släpper den igen. Kanske en torr tår av meningslöshet.

Häller upp ett glas till och vaknar svettig med ett ryck. Ishockey-referat i bakgrunden, kläder på, sista glaset fortfarande orört på hyllan.

Tur jag ska jobba igen imorgon. Bland växelfel och inställda tåg. Och med en ständigt molande trötthet som ändå är mycket bättre än tomhet. Och tystnad.

Musikalisk kuliss: Velvet Underground & Nico~Venus In Furs

tisdag 16 februari 2010

Vitt och vackert

Och det bara fortsätter trilla ner stora flingor. Mitt nagellack trasar sönder ändå. Tar bort det, dricker lite kaffe och en tur på Alvesta och tillbaka står på schemat.


Och Båstad är definitivt stängt för säsongen...vilket lägger en skön känsla av vemod över min vardag. Men det är nog mer ett sånt där vitt och fluffigt vemod, inte bara tårar. Men stängt är det. Och det ska det vara, annars är det för enkelt. Och det blir farligt när det är för enkelt.


torsdag 11 februari 2010

Franskt raseriutbrott och 'jag är en jättekul typ!'

Lördagen blev underbar och precis så dekadent som jag behövde. Öl, skyhöga klackar, KB, musik, backstage, förvirring, röka inne, Debasers uteservering (som sig bör i Februari), röka ute, fall i skyhöga klackar i snöslasket framför taxi, pengar som bara rinner och jag skiter i det, hotellrum, nedspillt hotellrum för att vara exakt.

Tömmning av minibar, badkar, röka inne på rökfritt rum, Bowie, god vän i den tjocke med skägg, prat om allt från numerologi (ja, han har snöat i på det), relativitetsteorin (ja, jag har snöat in på den), klamydia (ja, vi har båda haft i våra ungdomsdagar, men inte nu på många år, och inte sen vi blev vänner, tror vi alla fall) demos, cigarettfimpar i ölflaskor, Lou Reed, Världen bästa låt? spelades många gånger

Relationer man gillar, relationer man hatar, relationer som man vill älska i men inte får något gensvar av, borttappade smycken, rockstjärnekrashat hotellrum, vita frottétofflor, mineralvatten, badkar igen, mer mineralvatten, röka i fönster, vänder och smyger in 200:- till hotellstäderskan utan att han ser (-Dom har faaan betalt för det här) (-Nja, inte riktigt DET HÄR) lunch, tåg, Expressen, konstaterar att melodifestival är inte vår grej, Dolph däremot funkar...på film när man är bakfull, anekdoter från enklare dåtid, avsked och 'vi ses snart, älskar dig...' 'detsamma, ses snart, ja...' fastän vi bägge vet att det dröjer länge tills snart.

Mmmm...något sånt var det. Ren vänskap utan ångest.

Sen då...nja, man kan ju inte säga att tågen går i tid precis, operativ personalfördelare fick lyssna på den franska ådran av mig idag. Tog första bästa tåg hem till Malmö, ringde och sa att jag skiter i vilket och att han kunde ju ge mig en erinran om han ville, jag ska bara hem och är lack utöver det vanliga. Döm om min förvåning när han sa att det var helt ok, att han förstod, och att jag skulle ta chansen att sluta min tur på utsatt tid om jag hade möjlighet. Och med två timmars försening gled jag in i M fem minuter innan jag, enligt schema, skulle sluta jobba. Ibland behöver man bara bli lite arg utöver det vanliga. Tack OpPf. Tack.

Klockan är tre på natten, och jag är ledig i 36 timmar till. Livet är ok. Men inte mer, definitivt inte mindre. Ok.

Musikalisk kuliss i natten: Ulf Lundell~Nadja

lördag 6 februari 2010

Jag trodde fel

Det är lite vemodigt. Som vanligt. Hade hoppats på mirakel, att det verkligen skulle hända mig, äntligen. Men...nä. Och det hade man väl kunnat räkna ut från början. Egentligen.

Laddar om för en kväll med den store med skägg i Malmö, det brukar ju bli....galet. Men kul.

fredag 5 februari 2010

Folk är får



EXTRA LOBOTOMI EXTRA


ROBINSONFINAL-SKANDAL
Ditten och Datten blev inte bjudna

PARADISE HOTEL-SEXSKANDAL
Hon låg med fem stycken på en natt


i bilagan:


FREDAGSMYYYYS
Häng på den nya trenden, gå ner i vikt snabbt och enkelt

SCHLAGERBIBEL
Allt du behöver för festen





Jag bor i sanning i ett korkat kollektiv mitt i mellanmjölksland,
där invånarna för längesen förlorat förmågan att tänka själv.
Bara att följa herden, eller som han kallar sig ibland, Aftonbladet.


Snälla bara skjut mig.
Snabbt.
Lätt.

Godmorgon

Det bor små röster i mitt huvud och större delen av dagen skriker dom: -Kaaafffe, kaaaaffe, kaaaffeeeee!!





Men det finns värre saker. Dom kunde skrikit: -Dööööda, döööda, döööödaaaa!!

Musikalisk kuliss: Perfect Day~Lou Reed

torsdag 4 februari 2010

Note (important)

Man ska inte söka gamla gymnasiekärlekar på Facebook, dom kan ha blivit tjocka, med två barn och Thomas Bolme-frisyr. Och jag som alltid har kommit ihåg honom som den coole med gitarr. Den lovande rockstjärnan med hela världen framför sig. Jag hade velat ha kvar den bilden. Nu går det inte att reparera. Big Mistake.

Men då..åh, då var det sena nätter med vin, cigg, Bob Hunds debutalbum, långa samtal om existensialism, gig med cover-låtar, snodda BP-flaggor, folköl, kärlek, Imperiet, galna bilfärder i en Saab då jag likväl kunde tagit vägen till döden vilken sekund som helst, skita i skolan och fika i sju timmar på Cecil i Laholm istället, ko-vältning utanför replokalen, Jean-Paul Sartres Muren på nattduksbordet, poppa tio svarta sopsäckar med popcorn bara för att vi hade en tråkig kväll, vad hette dom nu...jo, Therapy?'s Troublegum, MC-killar i skinnväst i lokal lokal, kvinnofängelset, biljard och dart och minnen som aldrig kommer att förtvina. Och det var alltid Joakim och jag. Vi bråkade och älskade, gjorde slut och blev tillsammans om och om igen.

Och alla fick alltid ett paket vita Prince och ett sex-pack öl från Shell i födelsedagspresent. Alltid, ifrån alla.
Och ingen hade någonsin uttalat ordet Internet.

Och jag skulle väl tvunget söka hans namn på Facebook en seg natt i början på februari 2010. Fan. (fan fan)
Fast en tröst kan kanske vara att dom åren, när han var som coolast å snyggast, var han alltid min. Och jag hans.






Ungefär samma år som Meatloaf skulle göra vadsomhelst för kärlek (utom det)

onsdag 3 februari 2010

Om nu någon undrar...

...vad jag gör när jag är ledig.

Spotify & Irish

Tankeras

Mycket ras nu...snö. Och förvirring

Idag trodde jag på riktigt att jag satt i Norrköping och väntade på ett tåg. När jag klev ut på perrongen igen såg jag att jag var i Linköping. Det går bra nu...

Tar helg från jobbet redan i natt och tackar mig själv för att jag var förutseende nog att ta ledigt i fem dagar just nu. Jungfrulig inuition?