torsdag 11 februari 2010

Franskt raseriutbrott och 'jag är en jättekul typ!'

Lördagen blev underbar och precis så dekadent som jag behövde. Öl, skyhöga klackar, KB, musik, backstage, förvirring, röka inne, Debasers uteservering (som sig bör i Februari), röka ute, fall i skyhöga klackar i snöslasket framför taxi, pengar som bara rinner och jag skiter i det, hotellrum, nedspillt hotellrum för att vara exakt.

Tömmning av minibar, badkar, röka inne på rökfritt rum, Bowie, god vän i den tjocke med skägg, prat om allt från numerologi (ja, han har snöat i på det), relativitetsteorin (ja, jag har snöat in på den), klamydia (ja, vi har båda haft i våra ungdomsdagar, men inte nu på många år, och inte sen vi blev vänner, tror vi alla fall) demos, cigarettfimpar i ölflaskor, Lou Reed, Världen bästa låt? spelades många gånger

Relationer man gillar, relationer man hatar, relationer som man vill älska i men inte får något gensvar av, borttappade smycken, rockstjärnekrashat hotellrum, vita frottétofflor, mineralvatten, badkar igen, mer mineralvatten, röka i fönster, vänder och smyger in 200:- till hotellstäderskan utan att han ser (-Dom har faaan betalt för det här) (-Nja, inte riktigt DET HÄR) lunch, tåg, Expressen, konstaterar att melodifestival är inte vår grej, Dolph däremot funkar...på film när man är bakfull, anekdoter från enklare dåtid, avsked och 'vi ses snart, älskar dig...' 'detsamma, ses snart, ja...' fastän vi bägge vet att det dröjer länge tills snart.

Mmmm...något sånt var det. Ren vänskap utan ångest.

Sen då...nja, man kan ju inte säga att tågen går i tid precis, operativ personalfördelare fick lyssna på den franska ådran av mig idag. Tog första bästa tåg hem till Malmö, ringde och sa att jag skiter i vilket och att han kunde ju ge mig en erinran om han ville, jag ska bara hem och är lack utöver det vanliga. Döm om min förvåning när han sa att det var helt ok, att han förstod, och att jag skulle ta chansen att sluta min tur på utsatt tid om jag hade möjlighet. Och med två timmars försening gled jag in i M fem minuter innan jag, enligt schema, skulle sluta jobba. Ibland behöver man bara bli lite arg utöver det vanliga. Tack OpPf. Tack.

Klockan är tre på natten, och jag är ledig i 36 timmar till. Livet är ok. Men inte mer, definitivt inte mindre. Ok.

Musikalisk kuliss i natten: Ulf Lundell~Nadja