Krash pt III

Och precis när jag trodde allt var på väg att lösa sig, att jag fungerade, så trillade jag ner i hålan igen. Insikter om hur värdelös och dum jag är. En vilja att vilja lämna in, känslan av att vara överflödig och ensam. Svettas och gråter över ingenting. Går runt som en zombie, fastän jag vet vad jag ska göra. Jag gör bara inte det. Måsten och klump i halsen. Jag tror jag kommer dö.

Fast logiken säger att det inte är så.

Glömde.

Jag glömde min fina sjal hos Kattvik. Den vill jag ha.
Jag glömde hur man beter sig när man är borta.
Jag glömde inte att Fernet är gott.
Jag glömde att man blir full av det.

Jag glömde att vakna i morse. Stress och försening.
Jag glömde hur gott det var med semla. (Det tog jag igen senare)
Jag glömde le.
Jag har glömt mina franska verb.

Brrr..å rutiner.

Det snöar lite väl onödigt mycket. Längtar till sol och värme, jag kommer idag hamna i ett kallt Stockholm istället. Vem fan säger att livet är rättvist...

Men kaffet är varmt i alla fall.  Det brukar det vara.
Och visst har jag varma vänner. Som det ska vara.

Gånger två.

Har haft besök av Stora E. Två gånger på en helg. Han gör mig glad. Eller snarare gladare.  Vin å skitsnack. Sköna enkla samspråk. Ingen press på att vara vacker, ingen press på att vara sådär trevlig. Bara vara.

Vi tittade på Äta Sova Dö. Då försvann ångesten för ett tag. Det enkla livet.