Hud.

Min fru har kommit hem och efter några Fidel Castros har hon däckat i min dagbädd...de e ok om man har åkt från Indien och mellanlandat i Saud-Arabien (stavas det så?). Dahia, typ.

Själv sitter man kvar och lyssnar på Tom Waits och längtar efter hud. Messis hud. Eller kanke vilken hud som helst. Bara det är hud, och huden har en ärlig avsikt, som Nasse i Nalle Puh. Han är ärlig, och hade jag kännt honom är jag övertygad om att han hade sagt att han gillade hud. Such a Perfect Day, keep this lousy shit hanging on please.

Jag är ett mycket litet djur...

....men jag gillar läget.

Musikalisk kuliss: Nåt med Thåström antagligen..

The day

Idag kommer min fru hem från Indien, så idag är ingen vanlig dag. Idag är en bra dag. And the sun is shining ;)

Då. Nu.

En gång i tiden gorde vi Fidel Castros och dödade Tomas Ledin (eller en solstol som skulle symbolisera Ledin iallafall) på Dom Lediga Dagarna.

Idag har jag djupt tråkigt i min tvåa utan hemförsäkring och med för mycket disk på Mina Lediga Dagar. Undrar om det är legitimt att göra en Fidel Castro nu på eftermiddagen. Jag tror på något sätt att disken blir roligare då.

Jo, så får det nog bli.

Musikalisk kuliss:Walk On The Wild Side~Nancy Sinatra

Men för fan, lägg av!

Jag är kärlekskrank och tycker själv att jag är helt dum i huvudet. Skärp di!


Det är nog det absolut sista jag behöver nu. Bara mer trassel. Och trassel är = ont i hjärtat.

Polsk städning?

Jag fantiserar och önskar. Jag blundar hårt och ser framför mig hur det sker, men när jag öppnar ögonen har inget hänt. Jag går ut en sväng med förhoppning att det fixat sig när jag vänder tillbaka, men nej.

Det är bara att inse att min lägenhet städar inte sig själv. Och ingen polsk städhjälp gör det heller. Bara att färga håret riktigt illa, ta på sig ett alldeles för rött läppstift, en konstig urringning på en opassande kropp och göra det själv.

Jo, så får det bli. Och tung söt parfym.

Musikalisk kuliss: Robyn~Dream On

På undre däck

Det händer saker i mitt liv, men jag vet inte om det är gott eller ont. Eller om det bara är samma gamla fotsteg, lite tröttare sådana och med skoskav. Ålands hav gav mig lite semester, men den typen av semester där man behöver vila upp sig efteråt. Det var bra, alla kolleger som jag tycker är helt underbara och en son...vi kan kalla honom Messi. Det var väl egentligen uppenbart att det skulle hända, men han är gift. Eller typ nästan iallafall. Som vanligt.

Han är även väldigt vacker.

Saker som händer på Ålands hav, stannar på Ålands hav. Och det ska dom oxå göra. Synd att jag inte kan låta mina tankar stanna där oxå, nä, dom följer med mig hela dagen. Likaså om natten. Tillsammans med en spritångest, men den såg jag ju komma långt innan. Bara att låta det va, och fantisera om Messi om natten. Och om dagen. Och låta skiten vara och bara låta gå. Inga förhoppningar, inga problem.

Men han är väldigt vacker.

Strike, and cure his heart

Det är snart två veckor sen jag såg en man dö på perrongen, spår 10, Stockholm. Det är en konstig känsla att se någon ta vägen till sista vilan. Bilden har kommit tillbaka flera gånger. Hans fru som kramar min hand och förtvivlan i hennes röst. Ett ljud som skär. Samtidigt slår mig det att han är älskad, ett långt liv med en fru som älskar honom. Det är väl det vi alla vill ha? Är det?

You tell me..