Det händer saker i mitt liv, men jag vet inte om det är gott eller ont. Eller om det bara är samma gamla fotsteg, lite tröttare sådana och med skoskav. Ålands hav gav mig lite semester, men den typen av semester där man behöver vila upp sig efteråt. Det var bra, alla kolleger som jag tycker är helt underbara och en son...vi kan kalla honom Messi. Det var väl egentligen uppenbart att det skulle hända, men han är gift. Eller typ nästan iallafall. Som vanligt.
Han är även väldigt vacker.
Saker som händer på Ålands hav, stannar på Ålands hav. Och det ska dom oxå göra. Synd att jag inte kan låta mina tankar stanna där oxå, nä, dom följer med mig hela dagen. Likaså om natten. Tillsammans med en spritångest, men den såg jag ju komma långt innan. Bara att låta det va, och fantisera om Messi om natten. Och om dagen. Och låta skiten vara och bara låta gå. Inga förhoppningar, inga problem.
Men han är väldigt vacker.