Kollar min telefon igen. 02.14 och inget meddelande. Kollade klockan 19.38. Och 20.02. och 20.05 och 20.34 och....ja, du fattar. Vi backar lite i tiden...igår tittade jag på det vackraste leendet, en charm som tog mig iväg till fantasier om hud och kär lek. En lek som jag inte kan reglerna till. En lek som har rosa-kantat min dag. En plötslig och främmande kärlek, när man minst anar det.
-Du, glöm inte kvittot...
Jag tog kvittot, och sen dess har jag inte kunnat sluta le. 02.25....inget meddelande. Vad gör han med mig? Sanningen är det att vi inte ens har rört vid varandra. Han på den ena sidan baren, jag på den andra. Sex via telefon. Heta meddelanden. Och nu...tja, nu kommer kranket fram. Igen. Min logiska sida pratar i mitt huvud hela tiden. Säger saker som: är han intresserad hör han av sig. Han har säkert ett stort no-no någonstans, det brukar dom ha. Sluta tramsa, kärlek är för dom andra, inte för smått förfallna tanter. Han hör av sig, det var ju faktiskt han som gav sitt telefonnummer.
Tittar på kvittot med siffror igen. Som om det skulle hjälpa, slumpmässiga siffror som för mig betyder att kanske, kanske....Hopp om hud. Förväntan om lycka. Tittar på telefonen igen. Han slutar jobba om tio minuter, kanske då?
Tänker att det var väldigt, väldigt längesen jag hade ett nyförälskat pirr i kroppen, en nyfikenhet som får mig att skaka inombords. Jämför min känsla med Messi och konstaterar att det är stor skillnad på att vara besatt och.....ja vad jag nu är just nu.
Kollar telefonen. 03.04. Jag ska gå och lägga mig nu. Händer det händer det.
Musikalisk kuliss: Amanda Jenssen – Light And Easy
skip to main |
skip to sidebar
