 |
| Sisley Reklam |
 |
| Porr |
 |
| Clinique reklam |
 |
| Porr |
 |
| American apparel reklam |
 |
| Porr |
Vad vill jag ha sagt med detta då? Jag vet inte riktigt, men känslan av att vara förbrukad, 37 år och i förnekelse.. Inte på riktigt längre. Att en kvinna ska vara 17 år.
Ung och rå.
Kan det vara så att tonårstjejen är den som inte skrämmer skiten ur männen, den som dom fortfarande får dominera? Kvinnan ses som ett hot, och istället för att åtrå en tänkande, intellektuell och mogen kvinna så söks barndom, recession, infantilisering, en yngre kopia som en flickväns lillasyster.
Ung och rå.
För det är ju så det ser ut, där i reklamen. Och vi kvinnor är i allra högsta grad delaktiga i detta.
Men visst verkar det som att samhället (kvinnor och män) som tilltalas av reklam, förutsätter att vuxna heterosexuella män (om vi nu förutsätter att porrens största konsumenter är just dessa) åtrår docklika oskulder och inte alls småplufsiga, starka, tänkande kvinnor som jag med lite mustasch, ärr och pigmetfläckar på ryggen.
Reklam verkar genom oss. Alla. De har sökt inspiration från en av våra mest problematiska industrier, rent strukturellt. De ger oss ytterligare ett lager av säljbarhet.
Ung och rå.
Och i grund och botten är det helt ok med mig, jag köper detta. Men insikten om att jag inte sett sambandet så klart och tydligt förut ger mig en bitter eftersmak. En smak av att jag har lurat mig själv. Har jag köpt reklamen, och tror att det där är ju jag, den där lolitan? Om jag bara använder Clinique?
Själv kommer jag på mig själv att fantisera om en äldre, lite småplufsig man, med en helt normal och skön kuk samtidigt som porrfilmens gigantiska kukar ångar på. Men jag ser dom inte längre, jag ser bara en man jag vill se igen. Och igen. På riktigt. Och i min fantasi ligger han med mig om och om igen, fastän fiffi är orakad och jag har en finne på hakan.
Ibland är det bra att stanna i fantasin.
Ung och rå.
Kan det vara så att tonårstjejen är den som inte skrämmer skiten ur männen, den som dom fortfarande får dominera? Kvinnan ses som ett hot, och istället för att åtrå en tänkande, intellektuell och mogen kvinna så söks barndom, recession, infantilisering, en yngre kopia som en flickväns lillasyster.
Ung och rå.
För det är ju så det ser ut, där i reklamen. Och vi kvinnor är i allra högsta grad delaktiga i detta.
Men visst verkar det som att samhället (kvinnor och män) som tilltalas av reklam, förutsätter att vuxna heterosexuella män (om vi nu förutsätter att porrens största konsumenter är just dessa) åtrår docklika oskulder och inte alls småplufsiga, starka, tänkande kvinnor som jag med lite mustasch, ärr och pigmetfläckar på ryggen.
Reklam verkar genom oss. Alla. De har sökt inspiration från en av våra mest problematiska industrier, rent strukturellt. De ger oss ytterligare ett lager av säljbarhet.
Ung och rå.
Och i grund och botten är det helt ok med mig, jag köper detta. Men insikten om att jag inte sett sambandet så klart och tydligt förut ger mig en bitter eftersmak. En smak av att jag har lurat mig själv. Har jag köpt reklamen, och tror att det där är ju jag, den där lolitan? Om jag bara använder Clinique?
Själv kommer jag på mig själv att fantisera om en äldre, lite småplufsig man, med en helt normal och skön kuk samtidigt som porrfilmens gigantiska kukar ångar på. Men jag ser dom inte längre, jag ser bara en man jag vill se igen. Och igen. På riktigt. Och i min fantasi ligger han med mig om och om igen, fastän fiffi är orakad och jag har en finne på hakan.
Ibland är det bra att stanna i fantasin.
