Svänger runt. Tar höger.

Kanske är jag ute och felkör. Snekör.
Kanske är jag helt fel på det?
Kanske han bara gillar när jag suger av honom.
Kanske är jag där igen?
Kanske tog jag höger, för att följa en idiotisk magkänsla?
Kanske skulle kört rakt fram. Med skygglappar.

Kanske. Eller?

Kanske är jag på helt rätt väg. En kurvig sådan.
Kanske han gillar min mun även när det kommer ord ur den?
Kanske är jag på obeträdd mark.
Kanske magen har en poäng.
Kanske är han bara trött. Och tröttast.
Kanske har han rätt när han säger så.

Kanske.

Men han svarar ju så kort.
Men visst förstår jag att han är trött.
Men jag är ju en påträngande brudjävel.
Men det är ju för att jag vill vara där. Där han är.

Och när jag nästan är där han är, är han ändå inte där.
Och jag är kåt.
Och andra tänder inte mig, just nu.
Och jag känner mig...som en ljummen folköl. Pissig.
Och känslan av att kört fel. Fyllestyrt.

Ska inte vara såhär.
Ska inte tråna och feltänka.
Ska bara vara cool och oberörd. Avstängd.
Ska sluta tro att jag är värd honom. Är jag inte.
Ska bara äta mina balanserande kemikalier.
Ska bara fokusera.
Ska inte fantisera.
Ska bara svepa ett par glas.
Ska bara somna in i en drömlös sömn.
Ska bara vara grå. Ostimulerad. Enklast så.

Musikalisk kuliss: Big Mama Thornton – I Feel the Way I Feel