Ligger i sängen och dricker kaffe. Katt bredvid, Moulin Rouge på tv. Känner mig inte riktigt färdig med min semester. Men nu blir det sista helgen, inget att lägga negativ energi på, bara att acceptera.
Fördelen med att börja jobba blir väl att jag inte kan fundera så mycket. Över mig, över han, vad vill jag? Vad gör han? Tänker han på mig...lite innan han somnar kanske? Eller är jag fel på det? Är jag bara en fling? Var det lite mycket vin, där senast? Pratade jag för mycket, och för snabbt igen? Fan, han gör mig så nervös.
Träffade Stora E i storstan. Velvet Underground-tribute. Grym konsert. Rösterna...stämningen....
Och han tycker ju om mig. Stora E asså. Han säger att det kommer bli bra, att jag blir lycklig, ett tag iaf, med den här snubben. Att vi båda styrs av Merkurius. Att han aldrig sett sån glöd i mina ögon när jag pratar om någon. Om honom med glittrande ögon. Att jag, om någon, förtjänar lite kärlek. Han säger sånt. Och jag vill tro på orden. Han ger mig en stor, varm kram. En puss i pannan och jag känner mig som vanligt stark och trygg. Mindre nervös.
Sätter på lite mer kaffe. Stoppar impulsen att skicka ett sms. Tänker att det är alltid jag som skickar meddelande först. Känns som det kan uppfattas desperat, som en påflugen brudjävel....eller så är han bara man. Dom tänker inte på sånt kanske. Dom tänker inte som vi brudar.