Jag borde lära mig när nog är nog. Det kommer jag aldrig göra. Stukade foten och stukade självkänslan. Tappade bort både handduk och skor. Jag skäms, över mig själv och över min karaktär. Och i morgon åker jag till stan, den stora, för att möta han som inte har sett hur stukad jag kan vara. Ännu.
Jag är nervös. Eller pirrig i kroppen. Jag kan inte riktigt skilja på känslan. Mina händer skakar, men kör med mantrat: "Det kommer gå bra, det kommer vara fantastiskt trevligt." Punkt.
skip to main |
skip to sidebar
