Separate ways

Jag vet att det var jättelängesen jag skrev...men skit i det du!

Kom hem från jobb förra veckan och tog ett par steg in i lägenheten och allt blev....rosa!
Allt var rosa. Vi snackar rosa väggar, rosa gardiner, rosa fönsterkarmar, rosa tv, rosa bolldekoration i blomkrukan, rosa fjärrkontroll, rosa kuddar, rosa bubbel på bricka, rosa wettexdukar, rosa ALLT! Rosa bok, rosa handskar, rosa flamingo på dörren...rosa ord i taket som säger "dröm rosa"...ska jag fortsätta? Rosa rosetter på sängknopparna, rosa dammvippa, rosa djur i form av en Hippo...Rosa ALLT!
http://www.facebook.com/home.php#/album.php?aid=112078&id=532134406&ref=mf

Annars? Ingen aning...har gått ner till 80% arbetstid på jobbet...mer hemma, men gör inget vettigare för det. Funderar forfarande mycket på det här med tvåsamhet...e de verkligen en bra idé? You tell me..
Men man träffar inte någon om man kryper in i sin (rosa?) krypta hemma och vägrar att gå ut, det är ju sant iaf..ändå gör jag precis det. Kryper in i min rosa krypta. Citat: Trillar du ner i ett hål och du inser att det är för högt att klättra upp igen så kurar du snabbt in dig på bottnen och börjar helt plötsligt att kalla det för Hemma.

Sant

Gillar mig själv som vin-tant.
Skadar mig själv som vin-tant.
Har blivit en tant.
Sant.

Men måste man leva ihop med någon annan för att kalla sig själv lycklig? Tänk om det jag upplever som olycka egentligen är ett sjukt lyckligt liv?
Tänk om det aldrig blir mer än såhär? Jag har ju det ganska bra; bra lägenhet, bra jobb, bra vän, bra familj, hyfsad ekonomi, mycket egentid?

SÅ VARFÖR SAKNAS DET NÅGOT?

E det den förbannade tvåsamheten? Skulle jag bli lyckligare av någon som älskar mig? Som ger mig fotmassage? Som skruvar ihop pallen från IKEA? Som köper en parfym (som jag egentligen inte gillar) till mig på min födelsedag? Som frågar vad jag ska göra idag? (Kontroll) Som undrar vem den där killen jag pratade med var? (En gammal arbetskamrat) Som säger att jag inte får dricka vin en torsdag för HAN ska jobba imorgon? Som tycker att min urringning som knappt syns är en invit till alla singel-pojkar? (Undrar varför dom singel-pojkarna inte såg den när jag var singel då...) Som ber mig sänka musiken? Som tror att jag vill ha barn med dom...för jag har ju träffat "den rätte"? Som tror att jag vill skaffa barn och gifta mig så fort jag träffar den rätte, det är bara en fas GUMMAN? Blir jag LYCKLIGARE då?

Ingen vet..., men fan ska veta att det är svårt att träffa någon som som inte vill förändra dig! Och som sagt...bli man lyckligare? Lever jag ett sjukt lyckligt liv, med betoning på sjukt? Kanske... You tell me...Jag kanske bara inte vet om det...

Jag vill gå bägge vägarna och fortfarande hitta hem...Två separata vägar. Höger och vänster, vitt och svart, lojalitet och hugg i ryggen, kärlek och hat. Hemma...i botten av hålet.

Musikalisk kuiss: Separate Ways~Journey