Första intrycket

Jag har levt på ungefär samma sätt i snart 20 år nu. Men Sättet förändras. Virtuellt. Förr träffades man på krogen, bytte nummer (som oftast gick hem till en mamma) och när man väl tog mod till sig att ringa var han ofta inte hemma. Men om han var hemma så bestämde man träff någonstans för att ses. Och däremellan tystnad.

Idag träffas man på krogen, kanske byter nummer men hittar det oftare på eniro.se. När man väl tar mod till sig skickar man ett sms. Han är alltid där telefonen är och har man tur bestämmer man en träff. Via sms. Däremellan googlar man hans namn, kanske skickar man en friend request på Facebook. På fyllan. Kanske har han en blogg.

Från första kontakten (IRL) är det mesta lika förr som nu. Tusen klädbyten (arrgh, jag är tjock) osv. till -Heej, va kul å se dig!
-Ahha, det verkar vara ett intressant jobb -Nä, jag lyssnar mest på sleezerock, men det däringa Hip Hop verkar intressant...(eller hur) Man dränker nervositeten i sprit och klockan slår fem-i. Man frågar -Ska vi gå hem till dig? -Ja, varför inte?

Det är här det verkligen skiljer sig. Förr kom man hem till killen: (-Fan, jag har inte lagt undan porrtidningen) -Vill du ha något? (-Ja, din kuk) -Ja, en Hof blir bra...eller vad som helst. Och blev serverad en tråkig California White...eller varför inte en Guntrum Riesling som han hade fått av kusinen i julklapp.
Sen satt man där och tittade blygt på varandra. Båda visste vad som komma skulle, detta är och var bara en transportsträcka, och anledningen till att jag har sänkt så många glas Guntrum i mitt liv. Tills han behövde gå på toaletten. DÅ var det dax att skaffa sig det första riktiga intrycket: Skivsamlingen! Man gick igenom cd-stället (finns inte ens till salu längre tror jag) och skivbacken för att verkligen skaffa sig en bild av Honom. Pekfingret drogs från AC/DC till ZZ Top (i bästa fall), från Astley, Rick via Mr Music Hits no 4 till Zucchero (i värsta fall) Och det var där, bland skivorna, som man fick den första riktiga inblicken i vem denna killen var. Saknar.

Idag finns all musik virtuellt och jag gillar det inte. Att komma hem till någon som slår på datorn, loggar in på Spotifyfan med reklam och ber mig att sätta stämningen. Och killar har koll på röda viner från Bordeaux, eller slänger fram ett specialimporterat öl från Tyskland..-Har jag köpt på Nätet serru!

Och all hans nedladdade musik finns i hans dator och dit har jag inget lösenord.

Musikalisk kuliss: Meiko Kaji~The Flower Of Carnage