
Sitter hemma i Båstad och dricker vin igen. Jag känner bara att jag lever när jag är i Stockholm, försöker gå ut varje gång jag är uppe och det känns väl bra...och inte. Samma typer av folk i baren, samma mönster som för tio år sen. Samma men någon annanstans, någon annan tid och jag går själv hem till hotellet på Kungsbron natt efter natt. Bra och dåligt på samma gång. Snälla låt någon speciell komma in i mitt liv, annars kommer jag kantas av panka musiker, 19-åringar och annat löst folk för all framtid. Om jag överlever tills dess.
Musikalisk kuliss: Noice~Du Lever Bara En Gång