Har haft en hostig vecka i Paris, men ändå. Bra att komma ifrån. Dålig tid att peaka på hostan. Jag fick träffa pappa för första gången på 22 år, och ingenting kändes konstigt. Det var precis som om vi setts förra veckan. Och kära Mémé, älskar henne.
Annars? Det fikades mycket och jag var den som ville gå touriste malade, men nu har jag och min höjdsjuka äntligen varit där. Högst upp i Eiffeltornet.
Man ska utmana sina rädslor...jorå, så e de
I övrigt så längtar jag bara tillbaka, Paris är min stad, det dekadenta sköna. Jag skulle kunna ta kål på mig själv där. Nästa mål blir att lära sig så mycket franska att jag kan prata med farmor korrekt innan hon passerar, vilket jag iofs inte tror att hon gör på länge, kruttanten.
Sålänge lyfter jag och frugan vår chapeau och väntar på nya äventyr
Bisous
