Stureplan är sällan så jävla smart...ärligt asså. Även om jag bara besöker Heavens Gate så verkar tillåme rockersna där...mindre rockiga. Faktiskt. Ärligt.
Men det gör väl ingen nytta att säga aldrig mer. Det kommer ju till en gräns där ens omgivning fattar att aldrig mer betyder snart igen.
Sen följde någon med till hotellet, och jag vet inte vem det är. Det har legats, men mest för att jag kände det på mig när jag vaknade i tom säng. Inte för att det finns något sexigt minne. Jag raderar vissa saker instiktivt, detta är en sån sak. Han kan hetat Patrik. Han kan även ha hetat Gustav. Han är iallafall raderad. Slut. Punkt.
-Vad sa du? Såg du mig på lokal i lördags?
-Ja, i Stockholm...
-Nej, nej, det var inte jag. Jag var på Haiti och hjälpte hemlösa barn. Sen stickade jag sockar till Svenska kyrkan och hela natten dracks det grönt te och lyssnades på jojkande samer. joråserruatt. Frågor på det?
-Eh..ja, men....jag såg ju...du, killen, ölen...
-Nej, så var det inte.
Musikalisk kuliss: Questions In A World Of Blue~Julee Cruise
skip to main |
skip to sidebar
