Tänkte att jag skulle skrivit något om tåg. Jag gör nog inte det. Jag kom 11 timmar försent till Malmö igår. Fick jobba nonstop i 22 timmar utan mat, enbart kaffe. Mina resenärer tackade mig när vi kom fram. Kanske mest för att vi kom fram. Det är sjukt. Att dom tackar oss asså, för ett bra jobb...Men både vi och våra resenärer gjorde ett jävla bra jobb, alla berömde oss hela tiden. Fan ta Trafikverket. Men, som sagt, jag tänkte inte skriva om det.
Jag tänkte skriva om Messi, men ju mer jag tänker på det kanske jag inte ska göra det heller. Jag vet inte, jag är bara förstörd...varför kan jag inte bara släppa honom? Han vill ju bevisligen inte ha mig.
När vi är ensamma i några sekunder, låt oss säga i en hotellkorridor t.ex, kan vi inte ens titta på varandra utan och hångla, kyssas, äta upp varandra, eller vad man nu säger. Men bland folk? Kalla handen...likgiltighet.
Det blev en avsugning i ett vandrarhemskök. Precis så romantiskt som det låter. Och jag kommer aldrig kunna säga nej till den mannen...pojken...killen. Illa är tillståndet.
Musikalisk kuliss: David Bowie – Space Oddity
skip to main |
skip to sidebar
