Framåt

Det går bättre och bättre. Jobbar mer och trivs med det, börjar känna någon form av ro i kroppen. Det är en skön känsla som jag inte känt på länge länge. Visst saknar jag någon att komma hem till, som fixar en kopp te på kvällen och bara är här. Som min fru, men med snopp. Som Hitte, men utan päls.

Men visst måste jag passa mig. Varje gång jag jobbat ett pass på två dagar blir det en mental urladdning och nästa dag sover jag 12-14 timmar. Idag sov jag till 15.00. Då kan jag bli lite arg på mig själv, men ställer om tanken och känner att just nu kanske det får vara så. Det blir bättre, jag är på väg. Det känner jag. Och utanför min värld finns det stora sorger.
En kollega och vän gick hastigt bort för ett tag sen, igår var det begravning. Jag gick inte dit. Messis gudfar (har jag för mig) och en i familjen. Jag sänder så mycket tankar till Messi, Virråvarr och resten av deras familj, det är ledsamt. Skickade ett "-hur mår du"-sms till Messi, men han vill inte svara. Kanske lika bra det.

Och visst tänker jag på Messi ibland, hur det kunde vara att få finnas i hans värld, vara nära....men endel stängda dörrar ska man aldrig öppna igen. Det blir bara trubbel i hjärnsubstansen.

Musikalisk kuliss: Man Man – Steak Knives