Det är sedvanlig tennisvecka i min fina by Båstad. Glam och dekadens blandas med spyor och urin. Och folk som inte kan skilja på mitt och ditt. Min telefon är stulen och jag ser på det som ett övergrepp, insikten om att den lille jävelen kan ha fått en djup insikt i mitt liv. För visst är det så att vi har för mycket i våra telefoner nuförtiden. Bilder och mobila bank-id. Sms och Farm Hero Saga. Lönespecifikationer och besökstider till terapin. Allt för mycket, av lögner och svek, kärlek och ligg. Läser du där mellan raderna får du fram en hel identitet.
Antagligen och förhoppningsvis har han (eller hon, men jag förutsätter att det är en han) slängt den i hamnbassängen. Kanske sitter en hackare i Tyskland och jobbar på att låsa upp den. En del av mitt liv är i alla fall borta, och jag känner mig kränkt. Vit, snart 40 år och kränkt. Där har vi det.
Försvinn, äckliga untz-untz-turister. Ge er iväg. Våldta varken min by eller telefon.
Äckliga är vad ni är.
skip to main |
skip to sidebar
