Barnperspektiv.

På min arbetsplats hör jag dagligen mycket. Vissa saker lägger jag på minnet, det mesta surrar bara ut i svimmel-svamel. Gissa var detta hamnade?

Tjej ca 7-9 år sitter med sin familj i bistron:
-Mamma, dom där koncentrationslägrerenna eller vad det heter. Vad gjorde man där?
-Där arbetade många människor fastän dom inte ville.
-Men efter dom jobbat, fick dom fredagsmys då?
-Tyvärr fick dom inte det. Det var krig och i krig finns inget fredagsmys.
-Hade dom lägereld?
-Nä...
-Men...om dom inte hade lägereld, fick dom inte grilla korv och skumgodis då?
-Nä, dom fick bara jobba för elaka människor tvingade dom. Det var väldigt synd om dom som bodde i de lägren.
Viss tystnad från tjejen.
-Meh...om man inte fick grilla och inte mysa, varför kallades det för läger då?

Ja...vad svarar man på det? Ibland snappar barn upp mycket. Och vad svarar man på 1000 frågor? Och det viktigaste av allt, hur förklarar man att människor kan vara så otroligt medvetet grymma?

Musikalisk kuliss: Tune Robbers – Mad World