Stureplan är sällan smart....så började jag ett inlägg för några år sen och så börjar detta inlägg igen. Denna gången var det Spy Bar. Jag vet inte hur jag ska förklara hur fel jag är där, men en hint som kan återberättas är:
-Ahhh, det är ju du!!
-Joroserruatt, det är det...hej.
-Fan....cooooolt asså.
-Eller hur.... (?)
Här någonstans fattar jag att hon inte tror att jag kan vara där som vanlig människa, hon tror jag är en rockstjärna.
-Hur e de me dejj då? frågar jag.
-Ah, ja ba...fan coolt asså. Kul att du är här, ha're. Ses....wow!
-Japp, sa jag.
Inser att jag stött på en lantis som jag som tror att jag är en cool kändis, fast jag bara är lika lantis som hon. Med fördelen att känna vakten sen hans Båstad-sejour.
Fina folket gjorde stooora ögon när jag och mitt rockslusk-sällskap gled förbi kön, med kindpussar på vägen...vakter och folk på denna plats (Stureplan) lever så i twilight att dom tror jag är en sååå stöööörtskön bruuud, frååån Båååstad, vip överallt!!!
Jorå tjena hej.
Även om jag kanske är det så önskar jag att dom bara söker sitt inre och slutar leva efter den absurda ytan. Jag orkar inte förklara, och jag orkar inte skriva mer om sånna häringa saker :)
Musikalisk kuliss: Lite skön byhålemusik är på sin plats. Riktar denna låten till alla som ligger runt på stureplan: Magnus Uggla – Passionsfrukt