vilodag

ibland vet jag inte, kan det vara så att jag borde gå in med en inställning att det går åt helvete ändå? Om man förutsätter det så blir det ju inte så trist när det väl händer, eller går det kanske åt helvete bara för att man förutsätter det? Har försökt vara trevlig, har sökt kontakt, har gjort det som jag tror förväntas av mig, men...tystnad. Tystnad är värre än oljud, bättre att höra att man är en skit och kan dra åt helvete än att inte höra något alls. Tystnad. Tagning...the end.

Var på Hornstull Strand och kollade in gamle hjälten Conny Bloom...eller, missade det mesta för jag mötte upp god vän och vi hade mycket att prata om, samtal om livet och existensen och en hel del svaller. Prioriteringar! Slutade på Anchor. Igen. Har slutat bli trött på mig själv. Hjälper föga.
Skulle åkt upp till Stockholm idag igen för att kolla Soundtrack på Cirkus, men kroppen pallade bara inte. Tar mig två vilodagar hemma nu. Slösurfar, dricker kaffe och lyssnar på bra musik. Chattar med vänner, pratar flera timmar i telefon...vet inte om jag ska bemöda mig med en dusch? Finns ingen anledning, ska inte träffa någon ändå. (men jag är ganska sunkig faktiskt)

Jag förstår inte Bruce Springsteens storhet. Jag skulle inte vilja ha plåtar till hans spelningar om jag så fick dom. Hans nya känns lite som hissmusik. Eller? Läste nånstans att spelningarna var slutsålda på ett par timmar, känns som slöseri med tid.

Undrar vad jag (och hoffa) åt innan chili cheese fanns i frysdiskarna...borde nog ta lite vin med henne ikväll, via luren då givetvis...återkommer säkert under kvällen.

Musikalisk kuliss: All lips n' hips~Electric Boys