lördag 12 december 2009

Självrisk-reducering

Jag har inget ex. Jo, ett ex kanske. Men vid 33 års ålder räknas det nog som inget ex. Många pratar om sina ex och nuvarande pojkvänner, sambos och gifta män hämmningslöst, och det är väl typ det man pratar om när man är en vi-enhet. Den man umgås med dagligen.
Jag däremot har väldigt många ex-ligg, män som passerat genom mig i en till sju timmar långa förhållanden. Män som är gifta med någon annan. Män som jag ville ha bara för nån form av bekräftelse. Många som jag älskat. Många som för mig varit likgiltiga.

Men jag vill inte ha det längre, jag vill vara med någon som tycker att jag är vacker i hans ögon, som ser och kommunicerar med min själ, inte bara med mina bröst.
Dock känns det som att det inte går, så jag låser in mig i lägenheten med ett glas rött och Spotify-reklam, mest för att jag är rädd att inte få bekräftelsen. Försöker du inte kan du inte bli dumpad. Självrisk-reducering. Att minimera den egna risken att träffa någon, ett moment 22. Eller nått..

Att vara singel i nästan 10 år tär på psyket, och till slut bestämmer man sig för att det troligtvis är så att ingen vill ha en.

När jag dricker tänker jag sällan så. Då tittar jag på Idol-final och känner mig som vanligt folk. Och lite glad faktiskt.