Jag är på väg från jobb söderifrån och kliver av på perrongen i Båstad. Jag ser mr Vän som går på, på väg norrut. Vi säger hej, ger varandra en kram och frågar
-Hur är det? Var det kul igår?
-Ja, det blev sent, men det är bara bra med mig. Själv?
-Jättebra
Visselpipan ljuder, vi säger
-Vi måste ses snart
-Ja, snart. Ha de
Dörrarna stängs med en smäll, konduktören gör en efterkontroll, stänger sin dörr och ger klart. Tåget börjar rulla.
Och jag tänker att det är nog så det är nuförtiden. Det blir liksom inte mer med mig och mr Vän. Vi ses inte. Och vi hörs väldigt sällan. Men vi säger att vi gör det. Ett snabbt tågmöte kanske räknas dit?
Musikalisk kuliss: Bakgrundsmusiken till Super Mario Bros