Klartext

Jag läste igenom vad jag skrivit och det är trist läsning, jag ber om ursäkt. Den roliga tösen kanske snart kommer tillbaka.

Men för att tala klartext: Jag tänker ibland på min mormor och morfar och hur dom levde ihop och kärleken den ljuva respekten dom visade varandra. Jag lyssnar på en vän, vi kallar honom Leo, som berättar för mig att han smög ut mitt i natten för att stjäla rosor och satte dom på nattduksbordet på sin flickväns sida, bara för att se hur glad hon blev på morgonen, jag ser arbetskamrater som efter 20 år tillsammans fortfarande tittar djupt i varandras ögon och säger Jag Älskar Dig. Jag vill också ha det, det som ingen egentligen kan förklara, det bara är ett det, och jag vill ha det......nu.

Och dom tittar på mig, med sina huvud på sned och någon konstig förståeende blick och säger att min kärlek är på väg. Han kommer så fort han kan, säger dom.

Men jag är bara trött, oj så trött, på att vänta...på det.

Därför får du denna trista läsning ett tag. Sorry.