På mitt huvud! Spännande, men jobbigt, det känns som om jag vandrar denna jävla campingplats upp och ner och upp och ner om och om och om igen. Han är på mitt huvud och slår ner tältpinnar. Han är en vacker själ. Och kropp. Och det känns som en gammal Whitesnake-hit från 80-talet. Han var på Öland. Han masserade mina fötter. Han har händer som ett pulserande hjärta, varmt, lent och i takt. Och jag pratar med honom när jag är själv. Mina avsikter är enbart goda, men jag måste undra....satte jag ett litet avtryck hos honom?
Finns jag på hans huvud?
Dom (ja, dom du vet) säger att jag inte ger någon en chans att komma nära mig, men jag tycker jag hittar vackra män hela tiden. Som jag vill släppa nära inpå. Till Dom vill jag bara svara att det verkar mer som om det är jag som passerar förbi dessa vackra män som en osynlig liten organism, ett litet plankton som fyller en funktion i näringskedjan, men inte den funktionen detta lilla plankton vill fylla. Och ofta slutar det med att jag ser dom titta en smal liten blond tjej djupt i ögonen precis innan stängning. Och jag kan nästan höra deras kuk skrika: knulla!! Och nästa dag går det att prata med lilla organismen igen. Om oljekatastrofer, om mat, om upplevelser på resor och Mona Sahlin.
Och från Messi intet nytt. Det känns som om jag måste släppa, och har nog redan gjort, den playern. Men jag faller väl dit nästa gång jag ser honom...eller?
Det var avslappnat skönt bland moln och sand. Och strandfotboll, med bad i en iskall Östersjö
Musikalisk kuliss: Bettye LaVette~ Wish You Were Here
