Hör trummorna samtidigt som en myra envist ska krypa på min rygg. Glädjen, dansen, trummorna. Två män dansar. Capoeira. En liten flicka blir påkörd av en bil. Ambulanser...tre stycken. Hon lever. Männens hud glänser som den vackraste koppar. Solen skiner och jag svettas lite. Är det värmen, männen eller nervositeten? Vet inte, skiter i varför.
Och jag borde känna något. En kall öl i skuggan med en gammal man, en vänlig själ. Hela tiden känner jag mig lite fel. Men annars känner jag ingenting alls. Borde känna glädjen, samban, gemenskapen. Borde känna sorgen, smärtan hos flickan. Så mycket jag borde. Det jag inte borde göra är att ta ett glas vin och känna hur meningslösheten drar sig tillbaka i en vrå. Men det är precis det jag gör. Ett glas vin istället för mat. Mat har ändå bara blivit näring. Ett borde. Men i dag skiter jag i mat.
Och vad var det där jag såg i min väns ögon när han hälsade? Ett förakt? Eller en skräck? Något registrerade jag. Antagligen har han fått umgängesförbud med mig. Men han anser nog att det är ok, annars skulle han inte stanna i det förhållandet. Jag anser ingenting om den saken.
skip to main |
skip to sidebar
