Date fyra. Jag åkte tåg i tretton timmar, för en kväll på stan, och funderade på om det kunde uppfattas en aning desperat. Men jag kände ett behov av att träffa honom. Kanske för att jag inte gillar att skaffa mig en bild i mitt huvud av hur han är (underbar) utan för att fysiskt få känna hur han är (underbar). Så långt allt gott.
Och ligg nr 4 var precis så berusande bra som jag kände på ligg nr 2 och ligg nr 3. Vi ligger bra. OCH vi pratar bra. Inga pinsamma tystnader där inte. Bra mat, bra vin och järnet satt där det skulle. Mmmm, nog fan är jag förälskad. Men han är där jag inte är och jag är här. Förhoppningsvis kommer det att lösa sig, med en stor portion vilja, en del kärlek och lite jädraanamma. Och jag tänker inte spela spel iallafall. Bara vara sådär brutalt ärlig som jag är. Sen får vi se om han har sinnet för att klara det.
Musikalisk kuliss: Koko Taylor – What Kind Of Man Is This?
skip to main |
skip to sidebar
