Nu är det ett dygn kvar till den pissigaste aftonen på året. Som vanligt kommer jag äta middag, dricka champagne och lyssna på musik med Hittekatt. Att sitta ofrivilligt själv på nyår kan vara det jobbigaste som finns. Men den brutala sanningen är att jag har inte fått en enda inbjudan till något kalas. Så jag tänkte tvärtom och bjöd in några stycken. Ingen ville komma och äta lite hos mig. Ingen bjöd med på någon annan festlighet. Hade det inte varit för att jag ska jobba nyårsdag hade jag dragit iväg på en sista-minuten. Kollade på allvar Jordanien. Men plikttrogen är jag, och att sjukanmäla mig på nyårsdag finns inte. Tyvärr.
Men jag har ju suttit själv många år förut, och det verkar ju som om man överlever. Antagligen gör jag det igen. Men fan asså...ångesten och känslan av att vara fullständigt oälskad, misslyckad och vämjelig blir sällan så påtaglig som på den där jävla magiska nyårsnatten. Hur mycket jag än försöker styra bort tankarna.
Jag hoppas att regnet kommer vräka ner i morgon. Riktigt mycket. Speciellt runt midnatt.
Musikalisk kuliss: Bob Dylan – A Hard Rain's A-Gonna Fall
skip to main |
skip to sidebar
