Kråkpojken utan färg på ögonen börjar få en kontur.

Dom är två nyanser ljusare på den blågrå skalan om man jämför med mina. Sekunder innan jag faktiskt tittade noggrant trodde jag dom var grönbruna. Grönbruna hade passat in i min bild av honom, konstnärssjälen, men dom är finare än grönbrunt. Dom är isande blågrå, som novembermoln.

Och om jag är Riksbanken är han Novemberrevolutionen. Den som kan få göra fria uttag och har full kredit från mitt hjärta. Jag pratar politik, inte krig. Jag pratar 1985, inte 1918. Och även om jag inte vill prata 2016 så är det ju nu, just nu, dom isande blågrå träffar mig, jag som är två nyanser mörkare. Två nyanser sämre, två nyanser bittrare, två nyanser rätt in i tornadon som han fortfarande inte vet om att den kommer. Om jag får som jag vill. För tornadon, med sin blågråsvarta färg har siktet inställt och om han inte väljer att flytta sig så får han mig. Bara mig.

Och om jag någon gång inom en snar evighet kommer att stå med stabila ben mitt i det där isande gråblå ögat, i stillheten, i tryggheten, så kommer det finnas offer i tornadons framfart. Om, och jag säger om för det finns inga säkerhetslinor här, om han väljer att stå i mitten med mig och dricka bourbon så finns det en familj som har splittrats i vinden, stormen, tornadon, kalla den vad du vill. Inga familjer splittras i en svalkande bris.

Och när han körde mig från landet in till stan och det blev rött i ljussignalen ville jag kyssa honom, vilket jag gjorde och ångrade, för det kändes som jag var för på. För impulsiv. För mycket Bella. För mycket jag. Intuitionen, den snabba betraktelsen och reflektionen som tog en nanosekund att bedöma, gav mig en knut i magen. Och då passerade vi Grisslinge, det vill säga att knuten var fast i magen och bilen minst 15 minuter ytterligare.
Grisslinge kommer från och med då och alltid förknippas med en dålig stank av osäkerhet, kass impulskontroll och sekunderna han tänkte på sin familj och såg mig som en fling. Dom sekunderna kändes evighetslånga. En timme på varje minut.

Antagligen är jag en fling. Igen. Men hoppet och mirakel...jag vill vara där. Där livet svänger igen.

Wish You Were Here - 2011 Remastered Version – Pink Floyd