Innehållslös

Jag ljög, det är inte 68 nyanser, det är flera hundratusentals nyanser av grått, sen bara svart, svart, svartare än svart. Fan vad jag hatar den här årstiden. Så, varför åker jag bara inte iväg? Jag vet inte, jag har väl inte drivet helt enkelt. Jag har varit ledig i tre dagar och lyckats ta mig till ICA två ggr på dom dagarna. Idag hann jag precis innan dom stängde. I övrigt har jag suttit hemma och tomglott rakt ut och varit arg på mig själv för att jag inte kan förmå mig göra något. Fick nästan lite panikångest i affären, bad till gud att ingen skulle se mig, att jag slapp prata med någon. Det lyckades.

Men varför är jag så totalt handikappad? Varför kan jag bara inte ta tag i det och gå upp å ut? Vad är det för spärr jag måste förbi? Det här håller ju inte...rädd för människor liksom.

Har druckit 1 liter julmust och är helt mätt.

Känner mig helt innehållslös (förutom julmusten och en massa chips då), att man kunde längta så mycket efter lite hud, jag fattar inte. Det är ju inte så att jag på något vis skrämmer bort män med mitt utseende, hur kan jag då ha så svårt att väcka någons intresse? Är jag verkligen så socialt handikappad att jag aldrig kommer att träffa någon som faktiskt tycker om mig? Kommer jag aldrig att få dricka mitt morgonkaffe tillsammans med någon jag tycker om? Kommer jag låsa in mig av rädsla för alltid?

Kommer jag aldrig få känna hud igen?
Måste få ligga snart...snart!

Fan va det är deppigt, det är årstiden, jag vet, det blir såhär varje vinter. Skitland. Jag brukar försöka hitta små strålar men dom här dagarna har det verkligen inte gått, DET GÅR BARA INTE! Helvete. Funderar på att ta ett glas vin, funderar även på att inte göra det. Vikten går stadigt uppåt. Inte bra. Men är jag så jävla ful då? Och är det inte insidan som räknas (hahaha, påkommet av nån fet jävel som behövde bekräftelse) men hur ful är jag på insidan då? Jag hittar inte så mycket vackert där heller, små fettceller som frossar insvepta i tjära från tusentals cigaretter varje år. Indränkta i en bättre Chardonnay. Vidrigt fult. Släng in en portion bitterhet och självömkan så har du min höst serverad och paketerad.

Det är jag som är den fete med bekräftelsebehov. Insikt.

Musikalisk pepp: Heroes~Blondie