Rusningsstillbild

Stod i stora hallen på Köpenhamns Huvudbangård och hade köpt mig en hastig lunch, grön karrykylling, som lite småstressat intogs med pinnar som smakade trä och plast samtidigt. Och mina ögon fastnade plötsligt facinerat på ett gammalt par. Dom var helt klart över 90 år, han med pipa och portfölj, hon med käpp och en otroligt vacker hatt med flor.

Och dom gick väldigt, väldigt sakta, med väldigt, väldigt korta steg. Som stillbilder i rusningen. Dom höll varandra i handen och det kändes som om dom aldrig skulle komma igenom hallen.

Vilket inte gjorde någonting alls. Har man varit tillsammans så länge har man nog kommit väldigt långt ändå.