..är för dom, dom som har tur.
Vad kan jag om sånt?
Det finns många kära runt om mig, som leker en kär lek. Jag tittar bittert på dom. Dom petar på varandra och säger -Jag har saknat dig, baby. -Å jag har saknat dig mer, gullet. Jag kräks lite i smyg runt hörnan och refererar till min husgud av mörker å smärta. Kärlek är för dom, tänker jag, torkar mig runt munnen och vänder in i mitten igen å säger -Guuu va ni e söta ihop...
Nu kräks jag igen, men mer inom mig...fan va jag ljuger. Ja, kärlek är nog för dom, dom jävlarna.
Som att stå å vänta på stationen varje dag på nån som inte kommer. För nån är upptagen på annat håll med att leka en kär lek. Och själv är jag naiv nog att tro att jag nån gång ska ha tur, som dom.