Cancellerad.

Det var det. Hade sett fram emot och planerat något fint. Och så blir han sjuk. När jag är sjuk vill jag bli ompysslad, mest av allt av någon jag tycker om. (Även om det aldrig har hänt, har jag fantiserat om det) Men han vill ligga i sin icke-existerande soffa och inte ses.
Och den lilla osäkra klumpen som bor i min mage får vatten på sin kvarn och väser: "-haha, du blir lurad igen. Lika gott åt dig, du kommer aldrig duga som du är, klart han ställer in, han vill ju inte se dig, haha, vem skulle vilja det? Det enda han vill är att använda dig som sin spermabehållare, och det gör han när han känner för det."
Men min vän Logiken kommer in i spelet och slår på klumpen. Hårt."-Klart han vill träffa henne, hon är fantastisk. Man kan faktiskt inte hjälpa att man blir krasslig. Det kommer fler tillfällen!!"

Men visst är det tråkigt när man sett fram emot något som inte blir av. Två minuters besvikelsetårar, inte en sekund mer. Det har jag varken tid eller lust med. Känner mig ändå glad och tuff idag, oplanerad sovmorgon och kaffe på balkongen i solen i oktober. Slå det om du kan. Sämre start kan man få på sin arbetsdag.

Kenta Gustafsson – Just idag är jag stark