Fultänker och vaknar.

Dom kom från alla håll och kanter inom samma minut. Vännerna, telefonsamtalen, meddelandena. Frugan från Marocko rider på häst och har en oändlig terrass. Mr S från Uppsala hade drömt fint om mig och skickade ett hjärta. Himmelsblå fru K som jag bara pratar och pratar med. I oändlighet. Nu vet hon allt jag vet om dom isande blågrå. Äntligen.

Och tröttheten.

Rött vin och Billie Holiday och tröttheten.

Och jag ringde upp honom. Hans telefonsvarare säger bara hans namn. Inget mer, inget mindre. Jag undrade ett tag hur min telefonsvarare låter. Har en minnesbild, ett retroperspektiv på hjärnbarkens bioduk. Jag minns hur jag synade av mitt tåg, hittade klotter på toaletten; ett nummer som gick till någon som ville ligga....ringde upp och möttes bara av min egen telefonsvarare. Kommer inte ihåg när det var, men jag minns svaret: "Den du försöker nå är upptagen i ett annat samlag".
Isande blågrå ringer tillbaka, jag svarar och vi pratar struntheter som HillBilly, Dumbald och att han åker till landet, det unkna landet, med sin familj i helgen. Familjeidyllen.

Ser framför mig hur hon fixar morgonkaffe, där på landet, samtidigt som han vaknar, går upp och säger hey baby. Kommer upp bakifrån och trycker dom där fantastiska höftbenen mot henne, kanske känner hon att han är hård, kanske inte, när han nafsar henne lite i öronsnibben, kysser henne i nacken och trivs. Sonen sitter naturligtvis sådär som barn gör i reklamen och leker framför den öppna spisen, jollrande och förnöjt som om han var uppfödd med regnbågsbajsande enhörningar och jag fattar naturligtvis att jag fultänker och att verkligheten är långt ifrån det, men ändå, jag vacklar lite.

Jag vacklar, trillar, kanske medvetslös men troligen inte. Folk och löst anhang rusar fram:
"-Hela hennes system har kollapsat", sa någon
"-Så går det när man inte sätter gränser", sa någon annan
"-Äh, hon behöver bara lite andrum", sa en tredje

Själv sitter jag helt stilla, lugnt och medvetet, medans skuggan av min kropp vibrerar av skräck. Ingen av mina fina vänner ser att i skuggan döljer sig något jag nästan förlorat. Ingen av mina fina vänner ser hur min dåtida själ vred sig så hårt av mitt egna, och världens mörker. Ingen vet att jag ser en skarp gräns där ljuset börjar, och över den har jag inte tillträde. Som en sketen gränskontroll utan id-handlingar. Skuggan kommer aldrig vara värd kärleken. Skuggan får smugglas om natten. I gummibåt.

Ett bra tag var mörkret skönt för min själ. En lisa.
Men jag vill inte somna, jag vet att sanningsmardrömmarna kommer då.

Kanske somnar jag.

Vaknar jag då?

Musikalisk kuliss: Can't Find My Way Home – Blind Faith