Vacklar.

Längtar så jag går sönder, efter hans hud och bekräftelse. Önskar annorlunda. Önskar ett vitt blad, en enkelhet. En trygg mark.

Men ord är bara ord just nu och rösten i mig själv levererar, med mörk stämma, endast ord som uppbrott, svek, gråt, otro och skrik och skit. Skitord, varendaste ett av dom. Jag vill inte vara en del av dom orden.

Vacklar, och tänker att det kanske är bäst att vackla bakåt. Lämna. Dö. Den största gåvan jag kan ge honom är kanske bara att försvinna, ur hans liv, in i mitt mörker. Mina trygga hemkvarter, den grå massan och mörkrets tomma gator.

Men ändå, längtan.
Han är fin.
Åtrå.
Jorå.

I kväll är det jag och Patti och ett högst modest intag av Bordeaux.
Imorgon är det jag och Södra Stambanan. Den bjuder sällan på modest.

Smells Like Teen Spirit - Radio Edit – Patti Smith